Som en försenad adventskalender

Jul är över och nyår står för dörren. Och utan scanner på jullovet är det inte skitlätt att lägga upp fräscha grejer på bloggen. Så, det får bli lite äldre saker, och då tänkte jag i detta och några påföljande inlägg publicera några av mina strippar om Djursholm.

Serien kretsar kring den radikale tvättbjörnen Sigge och hans inte fullt lika radikale hästkompis Tor när de stöter på (oftast politiska) problem i det lilla samhället Djursholm. Några är i färg, några i svartvitt.

Jag vill tillägga att löpsedeln i ruta ett, som fick mig att göra tio strippar på samma tema, är helt autentisk.

Stipendieutdelning med 7:e Oktober

Den tredje advent följde jag med Martin Piazzolla som skulle hämta ut stipendiet på 5000 kr som tilldelats 7:e Oktoberrörelsen till förmån för delfinansiering av tryckkostnaden.
Det var i samband med en julkonsert i Konserthuset i Gävle ceremonin ägde rum. Fem stipendiater, som alla tilldelats Gävle Kommuns ungdomsstipendier för ökat inflytade inom kultursektorn, kallades upp på scenen. Mycket pompa och ståt var det, och presentationen av Martin ("hans serier publicerats i ett flertal tidsskrifter och fanzine") gick inte av för hackor den heller. En liten pampig truddelutt av liveorkestern som satt precis bakom knöt ihop säcken.

En mycket kort, men väldigt storslagen liten ceremoni. Den gjorde att man blev ännu mer taggad att försöka göra ett så bra fanzine som möjligt!

Martin flankeras på scenen av fyra andra, lika glada, stipendiater.

Arbetet med den 7:e Oktober är satt i rullning, och vi tre som skall sätta samman det tryckfärdiga dokumentet har börjat. Tanken är att 7:e Oktober ska finnas att få tag i i februari 2011. Håll utkik framöver!

Annars önskar jag alla fina bloggläsare en riktigt God Jul!

Kubalejon

Så var den fjärde och sista karikatyren av herr Fidel Castro färdigställd! Hyfsat snabbt färglagd i photoshop.
Som djur fick han bli ett lejon i bur, för det är precis vad han är tycker jag. Kung på sin lilla yta, innanför Amerikas handelsblockad, för hela världen att titta på.

(Nu avgick han ju för tre år sen, men han styr ju indirekt genom brodern fortfarande).

Ett maktskifte

Den tredje karikatyren av Fidel Castro är klar, här i sin social/politiska sits. Lillebror Raúl gör ett gästspel.

Scenen behandlar Fidels resignering i februari 2008.

Detet får uppföljare!

Fanzinet jag gjorde ihop med mina goda kamrater Martin Piazzolla och Rickard Fornstedt och som såldes på SPX 10 får en uppföljare!

Det har länge tvistats om huruvida vi verkligen skulle göra en uppföljare, och vad vi i så fall skulle göra - men nu står det alltså klart. Och vi ska göra en fortsättning. Av varandras serier.
Vi kommer att få helt fria händer vad gällande tillverkningen, och vi kommer heller inte att avslöja något angående våra tankar för varandra förrän allting är färdigt. Det har fallit på mig att göra del två av Fornstedts serie Pythagoras, medan Piazzolla ska göra fortsättningen på min serie En Högst Ordinär Dag och Fornstedt ritar vidare på Martins Ambivalens.

Utdrag ur min pseudoreella serie från Detet;" En Högst Ordinär Dag" som nu Martin Piazzolla alltså ska teckna fortsättningen på.

Det händer lite grejer kring Detet nu. Dels kommer den alltså få en uppföljare och dels kommer den att recenseras i nästa nummer av Bild & Bubbla. Är det så att du missade att köpa en Detet så finns det några kvar och du kan beställa den från någon av oss tecknare för endast 30 SEK (+ ev frakt). Skriv i bloggen eller skicka ett mail till calle.krantz@hotmail.com.

JAGET kommer att finnas till försäljning i april 2011.

Säg det med ett kort

Det här julkortet skickade jag till släkt och vänner förra året.

Ett kort betyder så mycket.

Jag heter Raúl

Gjorde en snabb karikatyrskiss på en annan person som kommer göra ett litet gästspel i en av mina karikatyrbilder; Fidels bror Raúl. Upptäckte att han ibland är väldigt lik Leif "Loket" Olsson (inte här, utan faktiskt i verkligheten).

Undrar om inte Raúl är precis vad Bingo Lotto behöver.

Work in progress

Animation är jävligt kul, men också sjukt tidskrävande.

Här är en screen på vad jag jobbar med just nu. Filmen heter I Hung My Head och är en egen adaption av Johnny Cashs cover på Stings gamla mördarballad. Filmen kommer bli 1:42 (det är minuter, inte timmar) om jag hinner.

Men voine voine vilken tid det tar att animera frame-by-frame.

Digital expressionism

Ibland kan något riktigt dåligt leda till något bra.
Jag har animationshjälp den här helgen i form av flickvännen, och under en session av animering i flash så buggade sig hela programmet och började spotta ur sig riktigt otäcka grejer av min så fina lilla flashfilm. I den totala paniken sparade jag iallafall ner en av bilderna som flash skapade, och den väckte den gamla målarådran i mig och med den som grund gjorde jag den här.

Kändes skönt att måla lite igen, även om det "bara" var digitalt, och trots att det var flash som började på bilden.

Jag längtar oftare och oftare efter mitt staffli och mina olje- och akrylfärger.

Karikatyrer

Det är mycket festligt med karikatyrer, och jag har väl egentligen alltid gillat sådana - även om jag inte praktiserat det så mycket. Men nu har jag chansen att testa lite.

Uppgiften går ut på att välja en offentligt känd person att karikera. Först skall man tillverka ett porträtt i blyerts av personen i fråga, och sedan skall tre olika karikatyrer skapas. Jag har gjort ett par av bilderna nu, och känner mig väl ändå ganska tillfreds med resultatet.

Personen jag valt är ingen mindre än Fidel Castro, Kubas expresident. Det visade sig vara svårare än jag trodde, men kul har det varit:

Porträttet, som jag egentligen var ganska nöjd med tills jag upptäckte att Fidel (som ändå är ganska lik Fidel själv) egentligen är ännu mer lik någon annan. En amerikansk skådis (mycket begåvad). En tia till den som ser vem det är.

Extremt mycket att göra

Fram till och med den 20:e januari är det egentligen ganska galet. Fanatiskt mycket att göra och stå i, faktiskt. Men det är lite småroligt på något sätt, man behöver ju åtminstone aldrig sitta sysslolös. Frågan är bara om man verkligen har tid att fira jul.

Så det jag gör nu är att animera i flash, teckna karikatyrer, göra fler cartoonspalter, två lexivisionsuppdrag samt att man nångång däremellan ska försöka sätta ihop en pdf tillsammans med två andra för 7:e Oktoberprojektet som sakta men säkert börjar falla på plats.

Så från vilken ände börjar man? Hur hanterar man bäst en sådan här situation? Man gör något helt annat förstås!

Man måste göra så - man måste ta det lugnt och göra lite vad man vill, annars så går hela skiten åt helvete. Gjorde den här stackars bilden av min karaktär Reverend Gordon McCoy från rollspelet Trail of Cthulhu som vi ska börja spela nästa vecka (om tid finns vill säga!).

Om att komma från annan ort

Min andra cartoonspalt, Gränslandet II.

Cartoonspalter klara!

Jag jag tidigare skrivit om har vi ju nyligen tillverkat cartoonspalter (dvs ett sorts kåseri i bild), och igår hade vi redovisning på detta. Det var väldigt roligt att se vad resten av klassen drygat sig om (för det är ju typ det man gör) och det kändes som ett härligt avslut på en skön uppgift.
Dock är den inte riktigt avslutad än, för vi ska göra en spalt till. Dessa ska sedan tryckas upp i ett gemensamt album där alla har med sina alster! Hemskt roligt att ha kvar som ett minnne!
Dessutom är det nu dags att dra igång med karikatyrer, något jag sett framemot länge. Jag hoppas det går bra - det är väldigt mycket att stå i inför jul och terminsbyte dock!

Hursomhelst, mina första två cartoonspalter om Gränslandet är färdiga, och här ovan har vi numero uno. Den andra kommer senare.

Sådant här kan ju potentiellt göra folk förbannade - men är det inte lite det som är meningen?

Advent

Advent, i dubbel bemärkelse. Dels var det igår den första advent - dels betyder ju advent som bekant "väntan".
Mitt och brorsans electroprojekt "Forthgone Times" kommer förhoppningsvis i januari vara färdiga med vår skiva To Defeat or Subdue by Force som egentligen skulle blivit klar vintern 2008. Tre år senare har vi plockat upp den lösa tråden, och kanske lyckas vi bunta ihop allt löst material till någon sorts halvokej danselectro.

Nedan kommer en liten julhälsningsvideo från Forthgone Times som jag gjorde för tre år sen, en dag när jag var ensam hemma och kände en enorm tristess, vilket jag tror speglas ganska bra i videon.

Låten i videon heter Route 66 through Oklahoma och är gjord av Forthgone Times.

God jul.

Ja må han leva!

Igår fyllde min kära bror år, och jag och flickvännen blev bjudna på litet kalas! Mycket trevligt var det, och jag ritade ihop det här lilla porträttet av honom som en liten present.

Brorsan går just nu en konstutbildning på Öland och gör, enligt mitt eget tycke, asfräna grejer. Vi håller på och bygger en hemsida åt honom och hans olika konstprojekt, men den är dessvärre inte klar. Så, ifall man vill se vad han pysslar med just nu, så får man så länge hålla till godo med den här webbplatsen, som är långt ifrån ideal - men åtminstone funktionell.

Grattis igen bror!

Att kåsera i bild

Det är vad vår uppgift består i just nu. Och jag gillar det, jävligt mycket till och med. Vår sjukskrivne lärare har kommit på en egen benämning för nämnda fenomen; Cartoonspalt. Och visst passar det ganska bra, även om många frågetecken uppstod från början när man läste kursplanen och såg att man skulle lära sig om cartoonspalt. Att det är ett eget påhittat begrepp förklarade saker och ting (tex varför ordet på google endast får 3 (!) träffar).

En av de enligt mitt eget tycke bästa cartoonspaltarna är Jan Berglin och jag beundrar verkligen hans arbete, och så det visar sig att karljäveln har sitt kontor på Högskolan i Gävle, till och med i samma hus som vi sitter i! Och inte en gång har han varit nere och tittat hur vi har det. Men tydligen ser han sig själv inte som någon tecknare, utan som en författare. Kanske har vi anledningen där.

Hursomhelst så har jag kåserat ihop en liten spalt som jag kallar för Gränslandet, och en av sidorna handlar litegranna om alla de fördomar man utsätts för på ett nytt ställe för när man kommer ifrån den bördiga västgötaslätten.

Utdrag ur Gränslandet (II).

Dessutom håller jag nu på med en lexigrafiuppgift gällande den perfekta koppen kaffe och ett litet hemligt projekt (värt att skriva, eller hur?).

16-timmars serie

I våras deltog vi i ett fenomen som kallas för 24-timmars serien, vilket innebär att man sitter 24 timmar i sträck och ritar en serie på 24 sidor, en sida i timmen. Tuschat och klart. Nå, nu tillät inte skolan sådan "tortyr" av eleverna, så vi fick nöja oss med en 16-timmars serie, uppdelat på två dagar.
Ytterligare instruktioner är att man måste komma absolut tom i huvudet, och inte ha några idéer alls. På morgonen innan start ges man en titel som man sedan direkt ska sätta sig ned och teckna till. Och se vart det tar en någonstans. En fantastiskt bra övning, och jag tror jag kommer delta i flera sådana events här genom åren.

Jag fick den något underfundiga titeln Gatukontoret har stängt, och jag tänkte nu visa upp hur den blev här. Den blev dock 17 sidor, men under samma tidsförhållanden. Tidsangivelserna i början och slutet på varje sida har ingenting med serien att göra, utan är bara som referens för hur lång tid det tog att göra just den sidan. Vissa sidor märks det ganska tydligt att man skyndat igenom, hehe. Det är ju något kladdigare än min vanliga stil, men så blir det när man måste jobba snabbt! Även storyn har sina håligheter förstås, men det är kul att se vad man kan komma på bara sådär. Hade det varit en engelskspråkig film det här som kommit till Sverige hade den garanterat hetat Mannen som ville ha ett overheadpapper för mycket.

Jag är tvingad att publicera serien i nio delar, för blogspot verkar inte riktigt haja grejen med en jättelång bild som man kan förstora och läsa. Så sidorna kommer i par. Läs paren från vänster till höger innan ni går ner till nästa rad.

Jag är också mycket inne på att ha ett soundtrack till mina serier, och serier överhuvudtaget (något vi planerar att använda i 7:e Oktober-antologin) - så även den här serien har fått sig en egen låt. Så känner du för det, bränn upp spotify och dra igång Russian Circles - Enter .

Gatukontoret har stängt är tecknat på A4 direkt med flytande tusch.

Skit City-Trailer

Jag tog tillfället i akt även jag, precis som några av mina 7:e Oktober-kamrater, att göra en trailerbild för den kommande serien, och antologin. Det ökar ju förstås bara hypen ytterligare, men vi får hoppas att den lever upp till förväntningarna.

Hursomhelst var det kul att rita något helt annat än skoluppgifter igen.

Lagerkrantz funderar

Idag; på framtiden.

Vad är det som händer i Sveriges politiska klimat just nu? Är det någon sorts klappa-rygg-variant partierna plötsligt börjat köra eller? Mona Sahlin har enligt medierna sagt upp det Rödgröna samarbetet och stängt Vänsterpartiet ute från förhandlingen om Afghanistanfrågan. Miljöpartiet blev dock inbjudna, och både Sahlin och Peter Eriksson har båda gått ut och sagt att det Rödgröna samarbetet är lagt på is - något som Lars Ohly först förnekade, pga. att de inte informerat honom personligen. Han fick veta det via andra källor.
Vafan - är det här riksdagsdagis eller? Och varför avskyr alla Vänsterpartiet? Man får väl ändå hoppas att kommuniststämpeln vid det här laget är borttvättad. Många av S-sympatisörerna vred sig i smärta när V släpptes in i alliansen S och Mp bildat någon månad tidigare (detta skedde 2008). Och borgarna log och tog det lugnt, för de visste att så länge de Rödgröna hänger med V kan de inte vinna.

Och vad säger oss detta? Nu är V i stort sett det enda parti utom SD som står helt ensamt. På varsin kant av politken står de ensamma. I mitten bildas en grå massa av hopklumpad politik. När S och Mp förhandlar med M, C, Kd och Fp borde värderingarna gå åt skilda håll - men istället kommer de överens. Officiellt heter det att det är för att hindra att SD får något som helst inflytande. Och visst, det är väl bra på ett sätt. Men det känns så konstigt ändå att bara någon månad efter valet se Sahlin och Reinfeldt hylla varandra i gemensam förståelse. Man får anta att det här måste kännas konstigt även om man röstar blått.
Jag trodde ändå lite på att Sahlin skulle vara aningen rödare än Persson, men även hon visar sig vara en riktigt gråsosse till slut. Och visst handlar det inte enbart om partiledarna, det är många partier som i sin kärna kryper mot mitten, framförallt på vänster sida. Det blir kanske tillslut så att det egentligen inte spelar någon större roll vad man röstar på, skillnaderna är ändå minimala. Vill vi ha det så?
S gjorde sitt sämsta val någonsin i Sverige, och den främsta orsaken anser de själva är att de inte hade en nog tydlig politisk agenda - och att det är det de ska satsa på till nästa val. Hur de ska lyckas med det är för mig en gåta när de direkt ställer upp på vad Regeringen kommer med, och dessutom bryter upp samarbetet de gick till val på. De har ingen egen åsikt längre. "Vi kommer alltid att komma om Regeringen vill diskutera" sa Sahlin till Expressen i måndags den här veckan.

Puss! Bilden är ett montage

Och hur ska oppositionen kunna vinna valet 2014 om de inte samarbetar med varandra? Nog för att jag är emot ett blockröstningssystem enligt den amerikanska modellen, men som det ser ut nu finns det ju knappast någon annan lösning. Borgarna lär ju inte bryta upp sin allians, och då blir det svårt för ett enskilt parti att få majoritet. Jag menar, Alliansen är ju knappast överens i alla frågor - men en koalitionsregeringen ser ju ut att ändå fungera för dom. Varför man kan samarbeta på blå mark och inte röd är något jag inte tänker spekulera i.

Det är väl knappast någon hemlighet att jag själv är Vänsterpartist och att de för mig är det enda alternativet, några som faktiskt vill göra skillnad. Jag brukar också försöka se saker ur flera synvinklar, och självklart tycker jag inte att personer som röstar annorlunda är idioter. Jag undrar bara vad fan politikerna håller på med nu.

Jag har tidigare knappt skrivit ett ord politik på den här bloggen; för när oppositionen förlorade valet i september gick liksom luften ur mig på något sätt. Sämsta möjliga scenario utvecklade sig när också SD knallade in på Rosenbad, uppbackade av Sexysax-låten från Eurovisionfinalen (varför väljer man en sån låt?). Men nu känns det ändå som luften börjar komma tillbaka, och det är dags att ta nya tag. Fyra år till i opposition.

Lagerkrantz rekommenderar II

För tillfället är det lite stiltje i det kreativa skapandet i skolan och mest fokus på skissuppgifter inom lexivision och flashanimationsövningar så jag tar istället tillfället i akt att skapa halvdan electromusik (mer om det senare) och skriva rekommendationsinlägg ingen bryr sig om på bloggen.




Musik.

The National - The Virginia EP (2008)

Årets odebatterat bästa skiva hittills, High Violet, kommer från The National - men jag tänkte jag skulle tipsa om ett annat, ofta missat, guldkorn från gruppen. The Virginia EP, som släpptes mellan de två monsterproduktionerna Boxer och High Violet är avskalad och nära. Här samlar gruppen några av sina bästa b-sidor, liveversioner och också någon ny låt. Och det är bra. Jävligt bra tillochmed.
The Nationals sound är något svårbeskrivet, men det lutar väl åt indierockhållet. Men lugnare. Matt Berningers röst lämnar ingen oberörd.
På EP:n återfinns en liveversion av storhiten Slow Show där gruppen blandar lyrik från nämnda låt och en hel del andra, äldre låtar från deras första skiva. För ett fan är förstås detta ett fulländat extasögonblick. Dessutom finns personliga favoriten Santa Clara (ett namn med många betydelser), en låt som bara växer för varje gång. Jag finner lite svårt att sätta ord på det jag känner inför EP:n, men klart är iallafall att det är en av mina absoluta favoritskivor. Det kan vara något av det finaste The National gjort.


Spotify-länk till albumet.




Film.

Das Leben der Anderen (2006)

De Andras Liv, som den heter på svenska, är en tysk film som utspelar sig i Öst-Berlin under DDR-tiden. Tiden då den tyska övervakningsorganisationen Stasi verkade och följde allt och alla de ansåg vara farliga för samhället på något sätt, DDR-kritiska personer till exempel. Filmen cirkulerar kring tre huvudpersoner - författaren Georg Dreyman, dennes flickvän Christa-Maria Sieland och mannen som utsetts av i hemlighet övervaka paret från vindsvåningen i deras hus; Hauptmann Gerd Weisler. Ulrich Mühe (som tyvärr gick bort 2007) är alldeles fantastisk som den kallhjärtade Stasiagenten som börjar någon sorts förvandling under filmens gång. Jag ska inte skriva för mycket, och ej heller länka någon trailer för att det avslöjar nästan för mycket - utan mitt råd är enkelt; se den bara. Den är jättebra. Utmärkt som både dramaskildring och thriller - jag satt på helspänn filmen igenom.




Spel.


Nelson Tethers: Puzzle Agent (PC)(2010)

Trailer
Puzzle Agent är ett spel baserat på Graham Annable fantastiska teckningar och underliga scenarion. Herr Nelson Tethers som jobbar på FBI:s avdelning för pusselforskning får en dag ett fältuppdrag - han ska åka till den lilla byn Scoggins och undersöka varför suddigumsfabriken där slutat leverera suddgummin. Fabriken var en presidentiell leverantör, och Presidenten börjar få slut på suddgummin.
Det vilar någon sorts Fargo-känsla över spelet. I den lilla byn Scoggins som ligger mitt ute i ödemarken och alltid är full av snö, ser man inte gott på främlingar. Det visar sig också att något större än vad man först trott verkar vara i görningen.
Själva spelupplägget är av klassisk peka-klickatyp, med pusselinslag. Hela tiden ställs man inför pussel av olika svårighetsgrad och får olika poäng beroende på hur bra man klarar dom. Ibland är pusslen nästan lite för svåra, men de går definitivt att lösa om man klurar en stund.
Graham Annables sätt att teckna tycker jag är väldigt härligt och han beskriver så många saker med väldigt enkla medel. Ni kan se trailern för spelet genom att klicka på länken där uppe och här är en liten kortfilm gjord av Graham Annable. Vill ni se mer kan ni alltid gå in på Grahams hemsida; grickle.com
Spelet är en aningens kort och har inte sådär jättemycket till omspelningsvärde - men å andra sidan är det billigt och en jävligt intense förstaspelsomgång! Rekommenderas varmt!

Stipendium åt 7:e Oktoberprojektet!

Karikatyr av mig vid ljusbordet, till 7:e Oktober-antologin

Oj vad glad man blev när vi fick beskedet! Som jag tidigare nämnt har vi inom 7:e Oktoberrörelsen sökt stipendium för att kunna trycka vår eminenta antologi på ett riktigt tryckeri, och få en riktigt fin slutprodukt, i och med att alla verkligen jobbat så hårt. Och vi har blivit beviljade, och kommer nu kunna trycka! Det känns helt fantastiskt, och en stor eloge vill jag ge till Martin Piazzolla som står som ansvarig å projektets vägnar och kommer ta emot det fina stipendiet! Kolla in Martins blogg här och kika på hans nya trailer inför hans 7:e Oktoberserie!

Läs gärna mer om årets kulturstipendiater i Gävle här.

7:e Oktober-antologin kommer att tryckas i December och finnas läsbar någonstans kring månadsskiftet Januari/Februari. Eller tidigare.
För att ge er ett smakprov på innehållet kommer några av titlarna i boken att vara Black Tie, White Noice, Inre Monolog, Skit City, Elefantomen och Fantigern i Böckernas Hämnd, Djup och Krig RAWR.

Då var barnboken klar!

I fredags avslutades bilderbokskursen med Gunna Grähs. Det var redovisning, sammanfattning och mycket känslosamt. Det har varit en riktigt rolig kurs, även om man jobbat nästan dygnet runt för att bli klar. Det känns riktigt skönt att vara färdig - även om det alltid lämnar en bit tomrum i kroppen när man lägger ett jätteprojekt åt sidan.

Barnbok är någonting jag absolut skulle kunna tänka mig att arbeta med i framtiden - särskilt som jag skrivit och berättat endel egna barnsagor, och det vore kul att illustrera någon av dom enligt detta recept. Nedan visas iaf de klara bilderna från boken - texten och textlagren är bortklippta p.g.a. upphovsrätt. Den näst sista bilden är ett uppslag, och spänner över två sidor (här skall texten sitta ovanför bilderna).

Stor eloge till Gunna Grähs för en fantastiskt rolig och bra kurs!

Har också haft en helt underbar helg hos älskade i helgen. Tack <3

Mera trams

Sudden Impact by ~Udapruda on deviantART

Även animeringskursen där vi lär oss animera i Flash är igång! I veckan hade vi laborationen med ljud och frame-to-frame-animering där uppgiften var att göra en lyp sync samt att något mer än munnen skulle röra sig. Jag kunde inte motstå frestelsen att göra en jättetramsig Clint Eastwood-grej.

Det ska bli riktigt roligt att försöka sig på att göra en lite längre film sedan som avslutningsprojekt.

Klickar ni på bilden kan ni se den. Om och om igen. (Fungerar inte sidan, så uppdatera bara).

Apropå Ed Wood

Dags för lite dåliga ordvitsar igen. Den här gången är det riktigt tramsigt, och något jag gjort mest för avkoppling. Som förra inlägget tog upp såg jag nyligen Tim Burtons dramadokumentär om filmskaparen Ed Wood, och ja... det resulterade i fyra Finns i Sjön-strippar.
Återigen; Finns i Sjön är en serie om ett gäng fiskar som bor i havet. Den gula fisken Svullo älskar ordvitsar. Alla andra gör inte det.

För att förstå den sista kan det vara bra att ha sett antingen Ed Wood eller Glen or Glenda?.

Lagerkrantz rekommenderar

Då musik, spel och film tar upp stora delar av mitt intresse så tänkte jag dra igång nån halvpretentiös rekommendationsrond av de tre nämnda kategorierna. Skönt också att ta en paus ifrån det att man bara skriver om det man tillverkat.



Musik.

pg.lost - In Never Out (2009)
Svensk postrock när den är som allra bäst. In Never Out är pg.losts andra skiva, och den är både jämnare och bättre än debuten. Skivan varvas med vackra melodiska stycken och vissa riktigt hårda bitar. Från låt ett bygger den så sakteliga upp hypen låt för låt inför den stundande finalen med tolvminutersmastodonten Gomez, ett av fjolårets tveklöst största ögonblick. En solklar femma och ett måste för alla som gillar postrock.





Film.

Ed Wood (1994)
Edward D. Wood Jr. är allmänt ansedd som tidernas sämsta regissör. Han arbetade för snabbt och var alltför slarvig med såväl manus som rekvisita och detta har resulterat i några av vår tids största kultklassiker. Tim Burtons film från 1994 är lika mycket en sågning som en hyllning, och jag tycker Burton lyckas alldeles utmärkt med porträttet av den något udde regissören (och Johnny Depp är ju förstås perfekt för rollen). Martin Landau gör också en perfekt tolkning av Bela Lugosi, och fick välförtjänt en Oscar för prestationen.
Ed Wood ville ingenting annat än att göra egna filmer, och det här är en film om att följa sina drömmar - oavsett konstnaden. Viss förkunskap om Ed Wood och personerna kring honom kan behövas för att fullt kunna njuta av filmen. I mitt tycke är den fantastisk.

Spel.

Lara Croft and the Guardian of Light (2010)

Jag har aldrig gillat Lara Croft. Jag har alltid tyckt att det säkert var någon testosteronhög tonårsprao hos speltillverkarna som tyckte att "fan va' ball, kan vi inte göra en typ kvinnlig Indiana Jones? Fast hon måste typ vara skitsnygg och ha jättejättestora bröst! Ahöjk!"
Men jag får ta tillbaka lite av det jag tyckt nu. Nog för att hon fortfarande ser ut som hon gör, men det här spelet är annorlunda. Det är ett rent co-opbaserat spel där man verkligen är tvingad att samarbeta med sin partner. Lara och hennes partner Totec, en muskelman från forntiden till sinnes utan hjärna, har olika egenskaper som man verkligen måste utnyttja om man vill komma någon vart. Jag spelade det här i helgen med min flickvän, och det var så jävla roligt. På riktigt. Spelet är, i all sin enkelhet, nästan perfekt.
Det borde verkligen göras fler co-opspel, det finns inget roligare än att sitta och interagera med någon bredvid i soffan och försöka lösa gåtor och problem på bästa sätt. Så här kul har inte 2 player varit sedan Battletoads (1991).

Barnboken går framåt

På fredag nästa vecka är det deadline för våran barnbok, och då är det minsann bäst att den är klar! Det går väl hyfsat för mig ändå, känner att jag ligger rätt bra med rent tidsmässigt. Uppgiften består i att tillverka en dummy, alltså ett sorts utkast med fullt begripliga skisser, i rätt format varav två uppslag skall vara "tryckfärdiga", med allt vad det innebär.

Jag jobbar nu på färgläggningen av ett par bilder i boken, och använder mig av digital teknik. Experimenterar lite gör jag dock, och har provat att färglägga allt som inte har med huvudkaraktärerna och mat att göra, i fält.
Som sagt kan jag inte publicera texten till bilderna i och med att det är upphovsrättsskyddat material. Dessa texter har vi dock fått tolka fritt, vilket i mitt fall har lett till att de två huvudkaraktärerna blivit ett homosexuellt par, där den ene är en feeder och tycker om att göda upp sin partner. Nu kanske det här inte är det mest... passande för en barnbok för barn i åldrarna 3-8 - men jag har försökt göra det någorlunda subtilt. Någorlunda.

7:e Oktober

Idag är en mycket speciell dag. Idag är nämligen den satta deadlinen för vårt privata projekt, så finurligt titulerat 7:e Oktober. Projektet drogs igång innan sommaren och refereras bland oss inblandade till som "sommarserien". Tanken var att alla som ville skulle få vara med och göra en serie som vi sedan sätter ihop i ett fanzine, och trycker. För att få någon sorts röd tråd genom hela fanzinet satte vi upp preferenser som man var tvungen att använda sig av i serien.

Projektet var från början tänkt mest som en kontaktgrej för oss allihopa inom klassen, så vi skulle se till att höras även över sommaren - för att alla är så tighta och kommer så bra överens (seriöst är ni alla som en sorts andra familj).

Hursomhelst så har projektet växt och formligen exploderat och vi kommer att få över 200 sidor med fräna serier om just 7:e Oktober. Förhoppningsvis kan vi lyckas få ett stipendium för vår insats (alla har verkligen jobbat järnet!) så vi får chansen att trycka upp fanzinet på ett riktigt tryckeri.

Själv har jag tillverkat en liten serie titulerad "Skit City", en halvtajt 10-sidors historia om en kall och karg stad. Här är två sidor från serien.

Många bollar i elden

Att hålla på med många saker samtidigt kan fungera som både ett stressande ok över axlarna men också som någon sorts motivator. När det inte funkar att jobba med det ena - så är det bara att gå på med det andra.

Och lite så är det nog nu. Dock har man väl försatt sig själv lite i den sitsen - för samtidigt man har mycket uppgifter vad gäller utbildning så har man också massa privata grejer man också jobbar med.
Men just nu har vi ju den jättehärliga Gunna Grähs i en Bilderbok-för-barn-kurs, vilket är helt fantastiskt.. Jag gör någon sorts egen adaption på en amerikansk text som är fetingupphovsrättsskyddad så det blir bara bilder jag kan lägga upp här.
Men här är i alla fall en av de bilder jag jobbar på nu; historiens främste protagonist som tar sig friheter i korvkiosken.

Jag måste också slå ett slag för den bästa arbetsmusiken just nu; Expo 86 med Wolf Parade.

Inte en enda dålig låt, lätt ett av årets bästa skivsläpp. För alla er som gillar indie rock och lite halvexperimentiell musik i allmänhet så borde ni kolla in dessa. De är värda en lyssning eller två.