Lagerkrantz rekommenderar

Då musik, spel och film tar upp stora delar av mitt intresse så tänkte jag dra igång nån halvpretentiös rekommendationsrond av de tre nämnda kategorierna. Skönt också att ta en paus ifrån det att man bara skriver om det man tillverkat.



Musik.

pg.lost - In Never Out (2009)
Svensk postrock när den är som allra bäst. In Never Out är pg.losts andra skiva, och den är både jämnare och bättre än debuten. Skivan varvas med vackra melodiska stycken och vissa riktigt hårda bitar. Från låt ett bygger den så sakteliga upp hypen låt för låt inför den stundande finalen med tolvminutersmastodonten Gomez, ett av fjolårets tveklöst största ögonblick. En solklar femma och ett måste för alla som gillar postrock.





Film.

Ed Wood (1994)
Edward D. Wood Jr. är allmänt ansedd som tidernas sämsta regissör. Han arbetade för snabbt och var alltför slarvig med såväl manus som rekvisita och detta har resulterat i några av vår tids största kultklassiker. Tim Burtons film från 1994 är lika mycket en sågning som en hyllning, och jag tycker Burton lyckas alldeles utmärkt med porträttet av den något udde regissören (och Johnny Depp är ju förstås perfekt för rollen). Martin Landau gör också en perfekt tolkning av Bela Lugosi, och fick välförtjänt en Oscar för prestationen.
Ed Wood ville ingenting annat än att göra egna filmer, och det här är en film om att följa sina drömmar - oavsett konstnaden. Viss förkunskap om Ed Wood och personerna kring honom kan behövas för att fullt kunna njuta av filmen. I mitt tycke är den fantastisk.

Spel.

Lara Croft and the Guardian of Light (2010)

Jag har aldrig gillat Lara Croft. Jag har alltid tyckt att det säkert var någon testosteronhög tonårsprao hos speltillverkarna som tyckte att "fan va' ball, kan vi inte göra en typ kvinnlig Indiana Jones? Fast hon måste typ vara skitsnygg och ha jättejättestora bröst! Ahöjk!"
Men jag får ta tillbaka lite av det jag tyckt nu. Nog för att hon fortfarande ser ut som hon gör, men det här spelet är annorlunda. Det är ett rent co-opbaserat spel där man verkligen är tvingad att samarbeta med sin partner. Lara och hennes partner Totec, en muskelman från forntiden till sinnes utan hjärna, har olika egenskaper som man verkligen måste utnyttja om man vill komma någon vart. Jag spelade det här i helgen med min flickvän, och det var så jävla roligt. På riktigt. Spelet är, i all sin enkelhet, nästan perfekt.
Det borde verkligen göras fler co-opspel, det finns inget roligare än att sitta och interagera med någon bredvid i soffan och försöka lösa gåtor och problem på bästa sätt. Så här kul har inte 2 player varit sedan Battletoads (1991).