Albumsläpp!

Hoppas att ni allihopa haft en skön jul därute. Alla som inte förköpt sig på julklappar slänger väl sig ut i shoppingeländet igen nu lagom till mellandagsrean. För att köpa. Konsumera. Ännu mera.

Och lagom till mellandagsreans slut, nämligen nu på fredag, släpper min bror och jag vårt första fullängdsalbum! För er som inte visste det så har vi ett litet anspråkslöst electroband som heter Forthgone Times. Och nya skivan kallas I Väntan på Svångremsmannen.

I skrivande stund finns det inte många kvar, för på julafton skapade vi ett event på facebook där man kunde förboka skivan som släpps på fredag - och många av den begränsade upplagan har redan gått! Jag och brorsan står lika förvånade som tacksamma, och är väldigt glada över alla våra fans som bokat skivor. Tack!

Skivan är i slick vinylimitation (tre olika färger), innehåller 12 kvalitetsspår och finns endast i 21 exemplar. Skivan är extremt exklusiv och alla är numrerade. Om det är så att du skulle vilja ha ett ex väljer du själv vilket nummer du vill ha när du bokar - ett (1) ex är signerat av upphovsmännen. Vilket nummer det rör sig om är hemligt.

Förutom allt detta får du också med ett pappersflygplan med en mystisk man på.

Priset är endast 25 SEK (inkl. frakt)

Tracklist Forthgone Times - I Väntan på Svångremsmannen
1. .44
2. War
3. Bosse Bergsten and the World of Tomorrow (a story about Götene)
4. Strykfastetiketter
5. Man OverBored
6. Wind
7.Route 66 Through Oklahoma
8. Gloss
9. Haunted by the Past
10. Reach
11. Scarecrow Machinist
12. Promise Lands 1968

Följ länken här till eventet om du vill ha en skiva. Men skynda på! Inte många nummer kvar.

Djupdykning

Jag gör en Hullingen och drar ordvitsar över titeln på inlägget. Den här är väl dock inte särskilt mycket att hänga i granen i jämförelse med Hullingen själv som idag stoltserar med "Söndra och härska på en härsken söndag". Man saknar dig, Erik.
Det är inte utan att man blir en aningens sentimental nu när det bara är veckor kvar på det extra halvåret på Serie- och bildberättarprogrammet. Ett andra uppbrott från kamrater hänger runt hörnet - och då saknar man folk som redan flugit sin kos ännu mer. Elena, Efraim, Olov, Rickard, Sara och alla ni andra som flyttat från stan men inte har bloggar - ni fattas mig.
Men några goa hjältar finns kvar, och några av oss försöker få till stånd att öppna en studio här i Gävle! Även om många är osäkra på framtiden, så vore en ateljé i Gävle (även om det bara blir ett halvår) hur fint som helst. Förhoppningsvis finns fler möjligheter rent tidsmässigt att ta tag i nämnda projekt efter jul när den värsta pressen lagt sig, och kursen tar slut i januari.

Nu finns ju som bekant ingen möjlighet att ytterligare förlänga tiden i den störtsköna bunkern, utan nu ska man ut i arbetslivet igen - eller plugga något annat. Jag fick precis reda på att jag kommit in på 30p Filosofi i Umeå (på distans), och det lutar väl åt att jag kommer läsa det. Filosofi har alltid intresserat mig, och det är också sådana serier jag helst vill göra.

Utöver det så är jag tillbaka i Gävle efter helgens besök på Västgötaslätten. Och idag har jag suttit och jobbat med mitt examensarbete som jag gör åt Mopper. Det tar på tiden, och det är mycket som ska hinnas med.

Bilderna i inlägget är skisser som klottrats ner idag, inför ett förslag på en kommande utomhuskampanj. Simma lugnt, vänner :)

Sämst på att uppdatera

Och när man griper om dasset som en chaffis sin ratt, och suckar matt - ja då vet man att..?

Ja visst fan är det jul igen. Och säkert jag bjuda på något deprimerande julkort framöver, men först tänkte jag bara ladda upp den här lilla grejen som jag slängde ihop väldigt snabbt i ett rollspelsrus man får som spelledare när man förbereder sig för ett äventyr.

 

Affischen är gjord som en liten teaser för rollspelsföreningen inför vad som komma skall - för i jul ska det äntligen bli av att få testa Järnringens Coriolis med det gamla gänget, som alla återvänder hem från allt mellan Haparande och Glasgow, hemma i väst - och det ska minsann bli lajbans. Och till mina många rollspelsgrupper i Gävle: jag hoppas att vi skulle kunna dra ihop någonting i januari/februari sedan när allt julstök och kurser och grejer är över!

För övrigt är jag också sämst på att uppdatera min blogg. Förlåt.

Fanzinemarknad!

Serieteket fyller 15 år, och det firar dom i dagarna fem hela veckan! Imorgon bjuds det på fanzinemarknad i Kulturhuset i Stockholm, och några av oss i 7 Oktober-gänget kommer finnas på plats om man vill träffa oss, tjöta eller rentav köpa ett fanzine.

Kom och fira Serieteket med oss och alla andra fräsiga serie-underdogs imorgon mellan 15 och 19!

Om du har facebook kan du kasta ett getöga på eventet. Vi ses väl där? (På Kulturhuset alltså, inte på facebook.)

Calle Krantzkärl

Så heter bilden som Martin Piazzolla gjorde av mig ikväll under Comic Royale-eventet där uppgiften var att rita av varandra som zombies.
Och här är den:

Det glädjer mig att jag trots mött döden, fått halsen halvt avbiten och har en mask som klättrar ut genom näsan, lyckas hålla humöret uppe. Den kanske gladaste zombien någonsin. Det är också väldigt roligt att min keps fortfarande sitter på (never leave home without it) - och dessutom har ruttnat. Och att den avrakade mustaschen gör ett gästspel.

Här är min bild av Martin Dieazzolla:

Gå till Martins mycket välskrivna blogg och titta på bilderna en gång till. Det tycker jag.

Imaginarium-teaser

En sida fullständigt tagen ur kontext från min serie till den kommande uppföljaren till 7 Oktober, 03:51, titulerad Imaginarium. Det där med titlar har vi avhandlat tidigare - men visst är det lite pretentiöst.

Allt blir mycket roligare med Jesus

Ibland händer det ju att man råkar tjuvlyssna på folk. Visst händer det, eller hur? Och ofta händer det att man kommer in mitt i samtalet, och inte har en aning om vad det pratas om. Då brukar jag alltid låtsas som att de pratar om Jesus. Allt blir liksom mycket roligare då.
Häromdagen när jag värmde mat, så hörde följande konversation:

- ...Alltså, det är så svårt att gå ifrån honom - han kräver liksom så mycket uppmärksamhet.
- Ja, jag förstår det.
- Vi blev ju tvungna att ta med honom sist när vi åkte ut. Vi satte honom i bakluckan på bilen, och fick ta med honom in när vi kom fram också. Han blir ju så himla orolig om man lämnar honom ensam.
- Men hur gick det då, då?
- Han trivs inte alls i stora sällskap och började skälla på värdparet, så vi gick ut och gick en stund i skogen med honom så han fick springa av sig lite. Det tyckte han om.
- Men var var det ni fick honom ifrån?
- Vi fick honom av en vän som inte riktigt orkade med honom längre.

Nå, från ett trams till ett annat! Jag sitter med uppgiften att göra en lexigrafisk presentation i flygplansmodell över användandet av smartphoneapplikationen Mopper, så jag sitter och researchar lite flygplansbroschyrer och kollar stil och utformning. Det finns en del att hämta där, kan man väl säga - och mycket är väldig roligt (av fel anledning). Har man också lite tid över på kafferasten kan det eventuellt resultera i att man sitter och skriver i egna texter till bilderna. Här är ett axplock av dagens arbete:

Låna 7 Oktober!

Igår inföll en av årets största dagar, nämligen den sjunde oktober. Lite sjaskigt att inte göra det här inlägget då, kanske - men vafan - jag tecknade hela dagen. En dag efter så här känns ganska dekadent, men på något sätt sammanfattar det ganska bra hela processen med antologin.

Igår var det ett år sedan originaldeadlinen (som sedan sköts upp ett par gånger för att slutligen landa på 1:a mars... serietecknardisciplin) för vår antologi, tio månader sedan vi fick stipendium, ett halvår sen vi släppte boken och drygt fem månader som vi tog hem publikens pris på Small Press Expo. Det är inte meningen att det här inlägget ska vara någon sorts ego-boost-recap över det gångna året, men man måste ändå tillåta sig att vara lite stolt över vad vi åstadkommit. Det har varit en fantastisk resa, och det ser ut som att de flesta av oss och några till åker vidare tillsammans i och med arbetet med nya antologin 03:51. Det känns gött.

Nu är det faktiskt lite så också att 7 Oktober-böckerna börjar ta slut. I skrivande stund finns det 45 ex, och vad gäller en eventuell nytryckning ser det väl ganska mörkt ut - det saknas pengar helt enkelt. Så är det så att du fortfarande inte köpt ditt ex av antologin så ta chansen snart!
Och är det så att du går och tvivlar på om det verkligen är något ha hemma i bokhyllan så finns snart 7 Oktober att låna på Gävle Stadsbibliotek och 4 andra bibliotek i Gävle kommun! Så är du osäker kan du alltid slå dig ner i seriehörnan och läsa lite för att bilda dig en uppfattning! Exakt vilka andra bibliotek det rör sig om återkommer jag med när böckerna finns i databasen.

Slutligen vill jag önska alla tappra serietecknare som idag sätter sig ned med den ödesdigra 24-timmarsserien i bl.a. Gävle och Stockholm lycka till! I år kan jag själv inte medverka pga att jag måste teckna på annat, men jag hoppas det går bra för alla er andra!

Lycka till för fan!

Vilket klipp!

  

Vilken chans! Det är ofta som jag går förbi pressbyrån, eller när jag går av tåget, som jag tänker att "jäklars, Pressbyråns bullar är ju så goda - synd att de inte är lite billigare så att man kan köpa TIO STYCKEN". Men nu har Pressbyrån alltså hört bön, de har lyssnat till vad konsumenterna vill ha. Och de vill ha bullar. Så nu, bara under en begränsad tidsperiod, för bara strax över ett normalt lunchpris kan man alltså få TIO GODA BULLAR, direkt från Pressbyrån. I normala fall skulle motsvarande inköp kosta 160 svenska riksdaler, men tack vare Pressbyråns känsla för medmänsklighet kan man nu få hela kalaset för 85! Jag är så lycklig så jag sprudlar. Och lagom till kanelbullens dag också! Skynda er att hänga på låset där imorgon bitti, framåt förmiddagen lär det inte finnas en smula kvar!

Det är tur att de valde att smälla upp en asfet reklamposter i busskuren om erbjudandet, annars kunde det ju hänt att man totalt MISSAT denna prisbomb och gått miste om århundradets fikarea! Huvaligen!

Tack Pressbyrån, ni gör mig så glad. Av antagligen, enligt er, helt fel anledning.

Halvsida från 03:51

Jag jobbar på.

För några få filmer mer

Nu tar det på det. Inte många kvar. Filmer med Clintan, alltså.

Det är väl ingen hemlighet att jag har en fäbless för Clint Eastwood, och mer än en gång har det påpekats om mitt "Clint-altare" (min bror myntade uttrycket) i filmhyllan. Men nu tar det alltså på filmerna; av Clintans 47 större produktioner har jag sett 42. Fyra filmer och en dokumentär kvar, sen är cirkeln sluten. Och snart kan jag bocka av ännu en från listan, då jag efter mycket om och men lyckats få tag på Häxorna (La Streghe), en italiensk film som gjordes av Mauro Bolognini mitt emellan För några få dollar mer och Den gode, den onde, den fule. Den verkar fantastiskt dålig.

Jag slängde ihop en snabb blyertsbild som började som Clint och slutade som någon helt annan, medan jag såg på slutscenen i Den gode, den onde, den fule. Sedan slängde jag lite färg på den, mycket för att prova mig fram. Man saknar sina oljefärger när det kommer till sånt här.

Sen finns det ju förstås de mer obskyra Clintangrejerna (som typ Giftspindeln där han är med i typ åtta sekunder två minuter före slutet) och Rawhide, men sånt tar vi sen.

Som avslutning tänkte jag bjuda på en av de skönaste dialogerna ur Sudden Impact, den fjärde Dirty Harry-filmen (ett måste för en filmälskare). Håll till godo.

JAGET i Bild & Bubbla 188!

I nya Bild & Bubbla 188 så recenseras Piazzolla, Krantz och Fornstedts nya fanzine JAGET, som är det andra i den psykodynamiska trilogin som i maj 2012 kommer avslutas med ÖVERJAGET som jag skrev om i förra inlägget.
Och efter Mikael Sols supersågning av DETET hade vi inte direkt några höga förväntningar på recensionen av JAGET som vi fick höra skulle komma med i septembernumret. Dock blev vi väldigt ärade och glada över att Bild & Bubblas nya recensent Stef Gaines valde att recensera oss överhuvudtaget. Och resultatet är... typ bra. Det är en jävligt rolig recension och jag skrattade gott över hur hon beskriver serierna i fanzinet.

Läs och döm själva:

Som Martin skriver om här, så är placeringen av bilden från vårt fanzine alldeles fantastisk. Mitt emellan två lite samhällskritiska fanzine som faktiskt har något att säga, står Pythagoras Sr. och avfyrar bazookan i höfthöjd. Intrycket vi gör på seriesverige måste vara enormt. Vi älskar dig också, Stef.

Dessutom vill jag nämna att några av mina vänner, Olov Redmalm, Mirelle Eriksson, Emil Biltmark och Efraim Ramsén fick sin Kioskvältare #2, och Tom Waldton fick sin Mamma, förlåt recenserad i samma nummer.

För att fira Stefs recension har jag därtill gått och bytt header. Bilden är ett resultat av tecknandet under en lång förkylning med mycket revolvers, ponchos och Ecstasy of Gold (måste vara en av filmhistoriens allra bästa låtar).

Överjagets första blad

Idag skrivs historia. Överjagets skapandeprocess tar på allvar sin början. Den psykodynamiska trion ska slå SPX, och vågar jag säga världen, med häpnad. Igen.

Det är i Solna det händer. Jag, Martin Piazzolla och Rickard Fornstedt återförenas för en sista, gemensam ansträngning. Vi ska träffas och ha konferens. Ventilera åsikter. Bråka lite. Och skriva Överjagets första blad.

Idag tar vi steget mot fulländning. Idag tar vi stegen mot en ny, grandios era.

Det är dags att knyta ihop säcken. Var redo.

,

Ja, jag är definitivt skyldig till att döpa mina serier till pretentiösa titlar. Serien "," är kanske värst hittills i den bemärkelsen, men jag måste säga att jag gillar det där alltså - att sätta en konstig eller lite lurig titel på det man gör. Då gäller det väl i och för sig också att på något sätt leva upp till det man lovar, något jag säkerligen inte gjort alla gånger, men strunt samma. Titlar är roliga. Dock får det väl inte bli som när sångaren i det gamla gubb-skåne-rockbandet Wilmer X Nisse Hellberg svarade på frågan hur han skrev bandets låtar:

(På bredaste skånska)

"Det börjar oftast med en cool titel,

en sen bygger jag upp låten efter det"

(Skitnöjd)

Det kanske inte är riktigt rätt sätt. Hursomhelst ska ni nu få läsa serien "," som publicerades i serieantologin Comic Royale #5 som kom ut i maj i år. Vill också passa på att flagga lite för Comic Royales nya fräscha webbplats som förhoppningsvis kommer att vara lite mer aktiv än föregångaren! Nå, god läsning!

Fanzinerecensioner #1

Lagerkrantz introducerar härmed fanzinerecensioner på bloggen! Jag var ju smått osäker på om jag skulle göra det här, i och med de tankar jag lyfte fram här. Men jag fick ett väldigt fint gensvar och hoppas nu att ingen känner sig förnärmad av att jag eventuellt recenserar deras fanzine.

Om ditt fanzine finns med på bloggen och du ser något som inte stämmer så meddela mig gärna så ordnar jag det. Då kör vi!

Kioskvältare #1

Skapad av: Efraim Ramsén, Olov Redmalm, Emil Biltmark och Mirelle Eriksson

Omfattning: 68 sidor

Format: A5

Utgivningsår: 2010

Pris: 20 kr

Kioskvältare är ett sånt där fanzine som man blir glad när man läser. Fanzinet består av snabbt hopkokade serier, vilka endel är gjorda efter 24-timmars-serie-principen (en sida i timmen utan förlaga). Det här gör det en smula förvånande att det håller så pass hög kvalitet. Både manus och bilder är genomgående bra, och skaparnas kärlek till sitt hantverk lyser starkt genom bilderna. Det är mörkt. Det är kladdigt. Och det är fruktansvärt roligt.

Mystiska bartendrar i "Det var inte så här det började..."
av Efraim Ramén

 

 

Dyster segregerad kärleksdystopi av Olov Redmalm
i "Power Nap".

Efraim bjuder på en mörk Tarantinoberättad noirhistoria om en detektiv som blir personligt involverad i ett mordfall, Olov ger oss en inblick i människans maskinbaserade framtid i hans humorblandade skräckserie Power Nap som måste kvalificera som en av de bästa 24-timmars serier jag läst, Emil ger oss en historia om en man som i brist på pengar tvingas bli mänskligt testobjekt och Mirelle avslutar tuschkompotten med en småsurrealistisk kort historia simpelt titulerad Slutet, riktigt svart humor som jag uppskattar väldigt mycket. Tillsammans utgör de fyra historierna en skön helhet i Kioskvältarens första nummer, och visar att de är fanzineskapare att räkna med. Ett självklart köp på varje Small Press Expo som verkligen ger valuta för pengarna. Prisvärt, snyggt och roligt. Rekommenderas varmt.

Hemska insikter och konspirationer i
Emil Biltmarks "En Sista Utväg".

Cigarröken och våldet ligger tungt
i luften i Mirelle Erikssons "Slutet".

Delar av en uppväxt

Skapad av: Jenny "McPenny" Axelsson

Omfattning: 24 sidor

Format: A5

Utgivningsår: 2011

Pris: 10 kr

Delar av en uppväxt är även den tillverkad på 24-timmars-serie-manéret. Jenny är en duktig tecknare och i fanzinet berättar hon utlämnande och humoristiskt om just delar av sin uppväxt. Hon driver med sig själv och med andra i precis rätt mängd och det är svårt att inte ryckas med. Frimodigt berättande blandas med totalt jävla vansinne, och det tycker jag är en styrka. Fanzinet är skitroligt, och den enda nackdelen är egentligen att det tar slut. Jenny borde på allvar fundera på att göra en längre (och då menar jag riktigt lång) självbiografisk serie. Hennes berättandeform fungerar perfekt för den här typen av serier.

Rörande efterklokhet och hög igenkänningsfaktor
i McPennys "Delar av en uppväxt".

Kung Fu Manchu 

Skapad av: Mattias Carlsson och William Odman
Omfattning: 40 sidor

Format: A4 

Utgivningsår: 2010/2011
Pris: 40 kr

Surrealism och humor i en perfekt blandning. Den första Kung Fu Manchu gavs egentligen ut 2010 (och då i A5), men en reviderad version där William Odmans serie var utbytt kom ut 2011. Den här recensionen avser den senare varianten. Mattias och William har en snygg formgivning och är båda skitduktiga tecknare. Deras två särpräglade stilar skiljer sig mycket från varandra men passar ändå otroligt bra ihop. Mattias öppnar med Dead Man's Fish som behandlar en piratkapten som är sjukligt besatt av valfångst. Mattias måste anses vara någon sorts mästare med tusch och serien är så snygg så man vet inte var man ska ta vägen. Själva historien är också bra och fängslande, och riktig rolig är den också. Dock måste jag säga att han inte riktigt behärskar textsättning, och på många ställen har han klämt ihop texten så mycket i rutan att den knappt är läsbar. Förutom det är serien en riktig pärla.

Mr Conlin tappar greppet i William
Odmans "Mr Conlin and a darkness"

Så äntligen dyker valjäveln upp, i Mattias
Carlssons "Dead Man's Fish".

William Odmans Mr Conlin and a darkness är även den fruktansvärt snygg. Även han behärskar tuschkonsten till fullo och är dessutom anatomiskt skicklig. Utöver det är han dessutom en skicklig surrealist (det finns gott om dåliga sådana också) och berättandet om en tågresa som fullständigt ballar ur flyter så otroligt fint. Han leker mycket med sidlayout och testar gränser. Och resultatet är bländande. Om de här två inte blir något inom seriebranschen är det deras eget fel, för de har kapaciteten.

Abnorm 

Skapad av: Svante Ahlman 

Omfattning: 20 sidor

Format: C6 

Utgivningsår: 2011

Pris: 30 kr

Ett väldigt genomarbetat fanzine. Det modiga formatet och den snygga formgivningen drar till sig ögat på en gång, och man blir inte besviken. Häftet är en samling från författarens blogg som inkluderar serier, strippar, mönster, humor och tänkvärda texter.
Framförallt innehåller det också politik. När man läser Svante Ahlmans Abnorm får man känslan av att Svante vet vad han pratar om. Enligt mig är han inne på helt rätt bana, och det är ofta högerpolitiken som får sig en känga. Som sig bör, får man väl säga. Svante visar att han, förutom att vara en begåvad tecknare, också besitter en enorm vokabulär och allmänbildning. Alla borde läsa Abnorm, även högerfolket. Eller vänta; kanske särskilt högerfolket.

Trevligheter i mataffären av Svante Ahlman
i "Tack för allt det vackra".

Anna

Skapad av: Emil Kjems

Omfattning: 16 sidor och en CD-skiva

Format: A5

Utgivningsår: 2011

Pris: 30 kr

Emil Kjems är lite nyskapande när han säljer sitt fanzine och skickar med en demoskiva med bandet Max Knife, bandet som huvudrollsinnehavaren Anna spelar gitarr i, i serien. På något sätt är det här lite spännande, att lyssna på hur det fiktiva bandet låter. För jag inbillar mig att Max Knife är Kjems eget brainchild och att han hittat på dom, gjort serien och efter det spelat in skivan. Skulle det vara tvärtom är det plötsligt inte lika roligt.
Hursomhelst är musiken bra. Sångaren har en fräsig röst och bandet låter sådär härligt "garage-igt" som det brukar göra på demoskivor. Serien är helt okej. Det är svårt att säga något mer, då det uppenbarligen bara är del ett i en längre serie, och man inte får veta särskilt mycket i denna första del.

Anna skriver meddelanden på bussen,
i "Anna" av Emil Kjems

"Demo Daze", skivan av Max Knife
som följer med fanzinet.

Det handlar om Anna, den drömska tjejen som lever för sitt band och har problem hemmavid. Mycket mer än så kommer egentligen inte fram, men det är en trevlig liten inblick i vad som verkar vara ett hyfsat normalt liv. Däremot måste jag säga att jag gillar Kjems stil, den är minimalistisk och utforskande. Titta bara på framsidan. Härligt enkel, och genial.
Det känns som att Kjems är en tecknare under utveckling. Håller han fast vid sin minimalism och eventuellt jobbar med lite mer intressanta historier så kan det bli riktigt bra. Ser framemot att se mer av honom.
Här är förresten Max Knifes myspace.


Det var då allt jag hade för den här gången! Det blir fler fanzinerecensioner framöver, mer serier åt folket!