Stipendium åt 7:e Oktoberprojektet!

Karikatyr av mig vid ljusbordet, till 7:e Oktober-antologin

Oj vad glad man blev när vi fick beskedet! Som jag tidigare nämnt har vi inom 7:e Oktoberrörelsen sökt stipendium för att kunna trycka vår eminenta antologi på ett riktigt tryckeri, och få en riktigt fin slutprodukt, i och med att alla verkligen jobbat så hårt. Och vi har blivit beviljade, och kommer nu kunna trycka! Det känns helt fantastiskt, och en stor eloge vill jag ge till Martin Piazzolla som står som ansvarig å projektets vägnar och kommer ta emot det fina stipendiet! Kolla in Martins blogg här och kika på hans nya trailer inför hans 7:e Oktoberserie!

Läs gärna mer om årets kulturstipendiater i Gävle här.

7:e Oktober-antologin kommer att tryckas i December och finnas läsbar någonstans kring månadsskiftet Januari/Februari. Eller tidigare.
För att ge er ett smakprov på innehållet kommer några av titlarna i boken att vara Black Tie, White Noice, Inre Monolog, Skit City, Elefantomen och Fantigern i Böckernas Hämnd, Djup och Krig RAWR.

Då var barnboken klar!

I fredags avslutades bilderbokskursen med Gunna Grähs. Det var redovisning, sammanfattning och mycket känslosamt. Det har varit en riktigt rolig kurs, även om man jobbat nästan dygnet runt för att bli klar. Det känns riktigt skönt att vara färdig - även om det alltid lämnar en bit tomrum i kroppen när man lägger ett jätteprojekt åt sidan.

Barnbok är någonting jag absolut skulle kunna tänka mig att arbeta med i framtiden - särskilt som jag skrivit och berättat endel egna barnsagor, och det vore kul att illustrera någon av dom enligt detta recept. Nedan visas iaf de klara bilderna från boken - texten och textlagren är bortklippta p.g.a. upphovsrätt. Den näst sista bilden är ett uppslag, och spänner över två sidor (här skall texten sitta ovanför bilderna).

Stor eloge till Gunna Grähs för en fantastiskt rolig och bra kurs!

Har också haft en helt underbar helg hos älskade i helgen. Tack <3

Mera trams

Sudden Impact by ~Udapruda on deviantART

Även animeringskursen där vi lär oss animera i Flash är igång! I veckan hade vi laborationen med ljud och frame-to-frame-animering där uppgiften var att göra en lyp sync samt att något mer än munnen skulle röra sig. Jag kunde inte motstå frestelsen att göra en jättetramsig Clint Eastwood-grej.

Det ska bli riktigt roligt att försöka sig på att göra en lite längre film sedan som avslutningsprojekt.

Klickar ni på bilden kan ni se den. Om och om igen. (Fungerar inte sidan, så uppdatera bara).

Apropå Ed Wood

Dags för lite dåliga ordvitsar igen. Den här gången är det riktigt tramsigt, och något jag gjort mest för avkoppling. Som förra inlägget tog upp såg jag nyligen Tim Burtons dramadokumentär om filmskaparen Ed Wood, och ja... det resulterade i fyra Finns i Sjön-strippar.
Återigen; Finns i Sjön är en serie om ett gäng fiskar som bor i havet. Den gula fisken Svullo älskar ordvitsar. Alla andra gör inte det.

För att förstå den sista kan det vara bra att ha sett antingen Ed Wood eller Glen or Glenda?.

Lagerkrantz rekommenderar

Då musik, spel och film tar upp stora delar av mitt intresse så tänkte jag dra igång nån halvpretentiös rekommendationsrond av de tre nämnda kategorierna. Skönt också att ta en paus ifrån det att man bara skriver om det man tillverkat.



Musik.

pg.lost - In Never Out (2009)
Svensk postrock när den är som allra bäst. In Never Out är pg.losts andra skiva, och den är både jämnare och bättre än debuten. Skivan varvas med vackra melodiska stycken och vissa riktigt hårda bitar. Från låt ett bygger den så sakteliga upp hypen låt för låt inför den stundande finalen med tolvminutersmastodonten Gomez, ett av fjolårets tveklöst största ögonblick. En solklar femma och ett måste för alla som gillar postrock.





Film.

Ed Wood (1994)
Edward D. Wood Jr. är allmänt ansedd som tidernas sämsta regissör. Han arbetade för snabbt och var alltför slarvig med såväl manus som rekvisita och detta har resulterat i några av vår tids största kultklassiker. Tim Burtons film från 1994 är lika mycket en sågning som en hyllning, och jag tycker Burton lyckas alldeles utmärkt med porträttet av den något udde regissören (och Johnny Depp är ju förstås perfekt för rollen). Martin Landau gör också en perfekt tolkning av Bela Lugosi, och fick välförtjänt en Oscar för prestationen.
Ed Wood ville ingenting annat än att göra egna filmer, och det här är en film om att följa sina drömmar - oavsett konstnaden. Viss förkunskap om Ed Wood och personerna kring honom kan behövas för att fullt kunna njuta av filmen. I mitt tycke är den fantastisk.

Spel.

Lara Croft and the Guardian of Light (2010)

Jag har aldrig gillat Lara Croft. Jag har alltid tyckt att det säkert var någon testosteronhög tonårsprao hos speltillverkarna som tyckte att "fan va' ball, kan vi inte göra en typ kvinnlig Indiana Jones? Fast hon måste typ vara skitsnygg och ha jättejättestora bröst! Ahöjk!"
Men jag får ta tillbaka lite av det jag tyckt nu. Nog för att hon fortfarande ser ut som hon gör, men det här spelet är annorlunda. Det är ett rent co-opbaserat spel där man verkligen är tvingad att samarbeta med sin partner. Lara och hennes partner Totec, en muskelman från forntiden till sinnes utan hjärna, har olika egenskaper som man verkligen måste utnyttja om man vill komma någon vart. Jag spelade det här i helgen med min flickvän, och det var så jävla roligt. På riktigt. Spelet är, i all sin enkelhet, nästan perfekt.
Det borde verkligen göras fler co-opspel, det finns inget roligare än att sitta och interagera med någon bredvid i soffan och försöka lösa gåtor och problem på bästa sätt. Så här kul har inte 2 player varit sedan Battletoads (1991).

Barnboken går framåt

På fredag nästa vecka är det deadline för våran barnbok, och då är det minsann bäst att den är klar! Det går väl hyfsat för mig ändå, känner att jag ligger rätt bra med rent tidsmässigt. Uppgiften består i att tillverka en dummy, alltså ett sorts utkast med fullt begripliga skisser, i rätt format varav två uppslag skall vara "tryckfärdiga", med allt vad det innebär.

Jag jobbar nu på färgläggningen av ett par bilder i boken, och använder mig av digital teknik. Experimenterar lite gör jag dock, och har provat att färglägga allt som inte har med huvudkaraktärerna och mat att göra, i fält.
Som sagt kan jag inte publicera texten till bilderna i och med att det är upphovsrättsskyddat material. Dessa texter har vi dock fått tolka fritt, vilket i mitt fall har lett till att de två huvudkaraktärerna blivit ett homosexuellt par, där den ene är en feeder och tycker om att göda upp sin partner. Nu kanske det här inte är det mest... passande för en barnbok för barn i åldrarna 3-8 - men jag har försökt göra det någorlunda subtilt. Någorlunda.

7:e Oktober

Idag är en mycket speciell dag. Idag är nämligen den satta deadlinen för vårt privata projekt, så finurligt titulerat 7:e Oktober. Projektet drogs igång innan sommaren och refereras bland oss inblandade till som "sommarserien". Tanken var att alla som ville skulle få vara med och göra en serie som vi sedan sätter ihop i ett fanzine, och trycker. För att få någon sorts röd tråd genom hela fanzinet satte vi upp preferenser som man var tvungen att använda sig av i serien.

Projektet var från början tänkt mest som en kontaktgrej för oss allihopa inom klassen, så vi skulle se till att höras även över sommaren - för att alla är så tighta och kommer så bra överens (seriöst är ni alla som en sorts andra familj).

Hursomhelst så har projektet växt och formligen exploderat och vi kommer att få över 200 sidor med fräna serier om just 7:e Oktober. Förhoppningsvis kan vi lyckas få ett stipendium för vår insats (alla har verkligen jobbat järnet!) så vi får chansen att trycka upp fanzinet på ett riktigt tryckeri.

Själv har jag tillverkat en liten serie titulerad "Skit City", en halvtajt 10-sidors historia om en kall och karg stad. Här är två sidor från serien.

Många bollar i elden

Att hålla på med många saker samtidigt kan fungera som både ett stressande ok över axlarna men också som någon sorts motivator. När det inte funkar att jobba med det ena - så är det bara att gå på med det andra.

Och lite så är det nog nu. Dock har man väl försatt sig själv lite i den sitsen - för samtidigt man har mycket uppgifter vad gäller utbildning så har man också massa privata grejer man också jobbar med.
Men just nu har vi ju den jättehärliga Gunna Grähs i en Bilderbok-för-barn-kurs, vilket är helt fantastiskt.. Jag gör någon sorts egen adaption på en amerikansk text som är fetingupphovsrättsskyddad så det blir bara bilder jag kan lägga upp här.
Men här är i alla fall en av de bilder jag jobbar på nu; historiens främste protagonist som tar sig friheter i korvkiosken.

Jag måste också slå ett slag för den bästa arbetsmusiken just nu; Expo 86 med Wolf Parade.

Inte en enda dålig låt, lätt ett av årets bästa skivsläpp. För alla er som gillar indie rock och lite halvexperimentiell musik i allmänhet så borde ni kolla in dessa. De är värda en lyssning eller två.

Avbrott

Ibland när man håller på med väldigt många saker samtidigt måste man bara ta en paus från alltihop. Och göra något riktigt tramsigt. Det har jag gjort idag.

Jag återupplivade min gamla skitserie om gul(d)fisken Svullo som älskar ordvitsar.

Jag började teckna Finns i Sjön (som då bara hette Svullo) för tio år sedan, när jag gick i åttonde klass. Jag har inte velat teckna om den utan har behållit den i den barnsliga stil den gjordes i då. Officiellt är anledningen till detta att den tappar lite av sin charm annars. Inofficiellt är det för att jag är en lat jävel.

Det är skönt med avbrott. 

Leva och andas

Sjukt dåligt prettoinlägg på gång känner jag. Men så kan det vara.

Konsten har för mig alltid varit en sorts ventil och avbrott från allt annat. Någonting jag alltid behövt, tror jag. Härligt vore det ju på ett sätt om man kunde kombinera denna ventil med någon sorts marknad och leva på det. Det är ju drömmen, och det är ju långt kvar att gå dit förstås - men det är väl därför som det är lite extra roligt när man får ett beställningsjobb. Och även om det inte blir samma sorts ventilering på det viset, så kan man ändå rida på det faktum att någon faktiskt tycker att det man gör är bra, och därför vill ha något eget, rätt länge.

Kulturmarknaden för en tecknare var smal redan innan valet 2006, och det blir väl knappast bättre efter höstens valdebacle.

Här är i alla fall en skiss på den bild jag arbetar på nu; det är en kompis till mig vars son här syns i superhjältetights påspöandes både Green Goblin och Jokern.

Lagerkrantz första

Nog har man länge funderat på det här med blogg. De flesta har en nuförtiden, och vissa har det till och med som yrke att blogga. Egentligen är jag nog lite emot en sådan här samhällsutveckling, med all för stor självutlämning och ständig uppdatering. I mina ögon skapar vi själva det storebrorssamhälle som alla mer eller mindre är emot. Vi gör egentligen FRA-lagen lite onödig när vi själva uppdaterar vår status så fort vi går på muggen.

Å andra sidan väljer vi vad vi vill publicera om oss själva på ett annat sätt än vad vi gör om vi blir regelrätt avlyssnade.

Så, varför har det cyniska aset skaffat en blogg då tro? Faktum är ju att, trots alla negativa bitar, det finns en enorm potential i att blogga. Man når direkt ut till de folk man vill nå ut till, och man kan få direkt feedback på saker man publicerar. Dessutom kan man ventilera åsikter med folk man kanske annars inte skulle träffat.
Så, i detta syfte har jag öppnat en blogg. Främst är det för min egen skull egentligen - bloggen är tänkt som någon sorts arbetsdagbok för min kreativa sida, där jag publicerar lite av det jag gör - för tillfället på Serie- och Bildberättarprogrammet på högskolan i Gävle.
Säkert kommer jag inte heller kunna hålla mig ifrån att ta upp ämnen som film, musik och politik.

När jag var liten hade jag hänglås på mina dagböcker. Idag publicerar jag den på nätet.
Tiderna förändras. Till det bättre?