måndag 23 januari 2012

Man får lov att vänja sig

Jag läste nyligen i Tecknaren att det kommit ut en ny, samlad bok över designgeniet Saul Bass - mannen som till exempel gjorde den klassiska Vertigo- och The man with the Golden Arm-postern - sammansatt av hans dotter Jennifer och Pat Kirkham.


Boken som sådan är verkligen en skatt för alla sorters designers, och innehåller över 1400 bilder på 425 sidor. I relation till det här stod det också i artikeln hur Saul och hans fru Elaine arbetade med designen av förtexter i film, och var pionjärer för de första förtexterna som var integrerade i filmen.
Saul var också en sorts visuell konsult för hela Alfred Hitchcocks film Psycho. Han ritade bland annat upp en fullständig storyboard för den klassiska duschscenen i filmen, en scen som blivit prisad och hyllad flertalet gånger, och fortfarande blir det, genom åren. När François Truffaut gjorde sin berömda maratonintervju med herr Hitchcock i fråga,och gick igenom Hitchs alla filmer, så försökte den kände regissören reducera Sauls medverkan. Alfred spär på om hur många scener i just Psycho är så kallad "ren film", och hur det är genom sitt eget smarta sätt att bygga upp och klippa scenerna som han framkallar de känslomässiga reaktionerna hos publiken. Det passade helt enkelt inte att tala om att det var någon annan som ritat upp alltihop för honom, nämligen Saul Bass.

Det här berörde mig oväntat mycket. Jag blev förbannad. Jävla Hitchcock. Han hade väl nog med berömmelse och renommé ändå - utan att ta på sig äran för något som någon annan gjort? Det känns som att sådant förekommer en hel del i designbranschen. Det är kanske sådant man har att vänta sig i framtiden - någon annan som tar äran för ens eget jobb medan man själv får jobba i skymundan. Lite Kjell Höglund.

Och nu ska det göras en film på själva skapandet av Psycho också. Den heter Alfred Hitchcock and the making of Psycho, och Hitchcock själv ska porträtteras av Antony Hopkins. Något säger mig att Saul Bass inte kommer ha någon jätteroll i filmen, om ens någon alls.

Nä, jävla Hitchcock. Den här postern är till dig.

4 kommentarer:

  1. Åh, tänker önska mig den boken i födelsedagspresent, den verkar sjukt inspirerande.

    Känns som det handlar mycket om att folk gärna geniförklarar enskilda (manliga) regissörer som ensamma upphovsmän till sina filmer - när filmarbete handlar enormt mycket om samarbete. Hitchcock ville väl gärna vårda myten om sig själv.

    Vad hette förresten de där två andra böckerna du visade mig (känns som om jag tjatar om dem hela tiden)? :)

    SvaraRadera
  2. Lustigt - jag har hört att Hitchcock ansåg att en film var som allra bäst i storyboard format; alltså innan man filmade den och "förstörde" perfektionen på något vis.

    Nån måste ha ljugit för mig.

    SvaraRadera
  3. Martin: Ja, jag förstod att det nog var den du pratade om! Så sjukt jävla dyr dock, men ser så jävla fin ut! Måste också spara lite pengar och införskaffa mig :) Du har helt rätt där tror jag vad gäller regissörernas framtoning. Hitchcock var ju dessutom, som du skriver, lite... egocentrisk ;) Haha, de andra böckerna hette... "Layout Workbook" eller nåt sånt, och den andra... nåt med "Design elements"? Den var grön iaf.

    Anna: Ja, nu påstar ju inte jag mig vara någon sorts orakel - utan det är mycket möjligt att det där också är sant. Min källa för det här är Dick Schyberg, och han är också min enda källa - så han liksom jag kan ha fel i det här. Men iom referenserna känns det som det ligger endel bakom i just det här fallet.

    SvaraRadera
  4. Ahh, jag har ju Vertigo-affischen hängandes mitt framför näsan på mig! Sjukt inspirerande verk. Skulle vilja veta mer om konstnären! Blir nog att packa ner den här i nästa adlibris-beställning.

    SvaraRadera