onsdag 2 februari 2011

Nu jävlar ska det borras!

Ibland blir jag irriterad. Det resulterar i den här typen av inlägg.

I takt med att isarna på Nordpolen smälter allt mer så smyger sig de stora länderna lite närmare med sina stora isbrytare. Anledningen? Att det finns saker att utvinna ur den stackars kontinenten. Saker som förut varit omöjliga att exploatera tack vare det tjocka istäcket.

Det rör sig förstås om olja. Olja och naturgas. Så mycket som 20-25% av jordens outnyttjade resurser inom området, enligt uppskattningar. Och självklart kan man inte låta en sådan chans bara gå en förbi. Eller?
Just nu kämpas det om vem som ska få inmuta hela klabbet, och de tävlande är Ryssland, USA, Danmark och Kanada, som alla anser att de har rätt till att borra där, och på områden på havsbottnen. Ryssland anser att en undervattensbergskedja runt Arktis sitter ihop med Sibirien, vilket borde göra området till deras, medan Danmark tycker att Nordpolen faktiskt tillhör danskarna. Det amerikanska oljejätten BP som var i ordentligt blåsväder i fjol har ingått ett avtal med det ryska oljebolaget Rosneft som gör att de får rätten till olja och naturtillgångar på Nordpolen. Kanadas premiärminister har annonserat två nya militärbaser på kontinenten. Och just nu pågår mätningar av området för att bedöma vem eller vilka som har rätt till vad.

Men glömmer vi inte något mitt i det här? Vad händer med befolkningen, djurlivet och naturen i allmänhet på Arktis om vi börjar exploatera och militarisera? Varför känns det inte som att någon tar upp det här? Och varför blir de som verkligen tar upp det ignorerade? En fragmentering av landskapet på en av våra poler skulle kunna få förödande konsekvenser för länderna närmast Arktis, och inte minst för Arktis självt.

Det finns något som heter Arktiska Rådet, som ska verka för att det ska bli så bra som möjligt för Arktis nu i och med den globala klimatförändringen. Det är dessa gossar och gummor som ska se till att urbefolkningen får det bra och att naturen och miljön bevaras på bästa sätt. Utrikesministern representerar Sverige i rådet. Och det råkar ju just nu vara ingen mindre än herr Carl Bildt själv. Och i vår nu går Sverige in för ordförandeposten, och kommer därmed spela en extremt viktig roll för Arktis framtid, för det är under de närmaste åren dess framtid kommer beseglas.

Bildt har hittills inte uttalat sig särskilt försäkrande vad gäller bevarandet av Arktis, utan man får väl anta att lilla Sverige som vanligt kommer att böja sig efter den starkaste viljan. Varför kan vi i vårt land aldrig ha någon egen åsikt? Vi ska vara så snälla och beskedliga och säga "jamenvisst, självklart goa herrn, på en gång goa herrn". Sverige lider av ett lillebrorskomplex och vill vara den störste till lags. Det här såg vi senast exempel på under Pirate Bay-paniken, när USA ringde och förklarade att vi genast skulle ta tag i detta. Wikileaks avslöjande under förra året att alla stora beslut vad gäller övervakning och ipredlagar kommit som önskemål (krav) från jätten i väst. Det är ju sorgligt.
Och även om vi till slut skippar neutraliteten och väljer sida, så görs det alltid lite insnirklat. Ingen ska kunna tro att Sverige väljer sida, så att ingen tittar snett på det lilla landet. För det vore väl synd?
Ett praktexempel på detta fick man se i TV4-nyheterna igår, där man intervjuade kabinettsekreteraren för utrikesdepartementet Frank Belfrage (M) som fick den väldigt raka frågan:
- Men hur står Sverige till en exploatering av Arktis? Ja eller nej?
Svaret blev förstås inte lika rakt: 
- Det viktiga är att det görs med så säkra medel som möjligt.

Det är ju ett "ja", men ett indirekt "ja". Ingen får tro att vi tycker att det är alltför okej. Vi vill ju inte göra allmänheten eller andra länder upprörda. Svaret är så typiskt svensk att man kan må illa. Både det att man inte gör ett riktigt ställningstagande, och det att allt måste göras med silkesvantar. Jag avskyr politisk smörja av den här kalibern. Om vi hade fått ett liknande svar av en rödgrön regering går att diskutera, men situationen blir ju inte bättre av att det just nu är blått styre.
Och förresten - hur fan borrar man efter olja försiktigt? Gigantiska borrar av stål, volfram och diamant som tränger ner i berggrunden. Då är det tur att man har moderata politiker som övervakar så att vi kan förvissa oss om att allt går försiktigt till.

7 kommentarer:

  1. Fy fan! Fan vad arg och less jag blir. Första gången jag hört om det här nu, genom din blogg. Och shit vad hopplöst det känns. Fan vad "jordens ledare" är bara rakt igenom sjuka och dumma i huvudet! Jaaa borra mera och förskjut problemen lite extra så får nästa generationen lösa problemet istället, nu passar vi på och förvärrar allt istället. Fittkukar, ursäkta

    SvaraRadera
  2. Bra text om en, som du skriver, undanskymd fråga. Man blir jävligt trött på hur pengakåtheten och maktpolitiska motiv alltid går före miljötänkande. Otroligt frustrerande att veta att Sverige kommer ha möjligheten att sätta ner foten, men med största sannolikhet inte kommer göra det.

    SvaraRadera
  3. Läcker bild och många huvuden på spikar, Calle Chameleon! :)
    Bisarrt att de just tack vare det miljötärande de i stor grad själva står för kan bräsa på med mer miljötärande - fattas bara att borrarna i sig går på gamla bildäck och freon...

    SvaraRadera
  4. Förbannat. Det här är en typisk fråga som borde driva en till vrede och demonstrationer men det enda jag känner nu är uppgivenhet... och det är något som vi redan har nog av i vårt avlånga land.

    SvaraRadera
  5. Tack allihopa för fina kommentarer! Det känns tryggt att veta att man iaf inte är ensam i Sverige om att tänka lite på såna här saker. Det är alldeles för mycket vad gäller profittänkande redan.
    Kul att se att det upprör er, för det upprör mig också.

    SvaraRadera
  6. Irriterande för att säga det minsta. Men det är också så himla typiskt. Alla vet ju att världens ledare inte gör en tiondel av vad som behövs för miljön och bryr sig mer om pengar. Och vad gör vi i Sverige? Jo vi röstar blått eftersom vi inte vill ha högre bensinskatt. Så det här tänket finns ju även hos den lilla människan. Folk tänker bara så långt näsan räcker och låter framtida generationer få ta hand om de problem vi skapar idag.

    SvaraRadera
  7. Jomen precis - så är det ju. Det är bara det att jag är rädd att framtida generationer kommer att få svårt att rätta till saker vi ställer till med idag, pga att det är för sent vid den tiden de kan göra något... Om borgarna text säljer ut vår sjukvård - finns det inte mycket man kan göra senare. Öppet köp eller återtransaktion finns ju inte när man handlar med människors liv.

    SvaraRadera