onsdag 7 september 2011

Fanzinerecensioner #1

Lagerkrantz introducerar härmed fanzinerecensioner på bloggen! Jag var ju smått osäker på om jag skulle göra det här, i och med de tankar jag lyfte fram här. Men jag fick ett väldigt fint gensvar och hoppas nu att ingen känner sig förnärmad av att jag eventuellt recenserar deras fanzine.

Om ditt fanzine finns med på bloggen och du ser något som inte stämmer så meddela mig gärna så ordnar jag det. Då kör vi!

Kioskvältare #1
Omfattning: 68 sidor
Format: A5
Utgivningsår: 2010
Pris: 20 kr

Kioskvältare är ett sånt där fanzine som man blir glad när man läser. Fanzinet består av snabbt hopkokade serier, vilka endel är gjorda efter 24-timmars-serie-principen (en sida i timmen utan förlaga). Det här gör det en smula förvånande att det håller så pass hög kvalitet. Både manus och bilder är genomgående bra, och skaparnas kärlek till sitt hantverk lyser starkt genom bilderna. Det är mörkt. Det är kladdigt. Och det är fruktansvärt roligt.

Mystiska bartendrar i "Det var inte så här det började..."
av Efraim Ramén
  
Dyster segregerad kärleksdystopi av Olov Redmalm
i "Power Nap".


Efraim bjuder på en mörk Tarantinoberättad noirhistoria om en detektiv som blir personligt involverad i ett mordfall, Olov ger oss en inblick i människans maskinbaserade framtid i hans humorblandade skräckserie Power Nap som måste kvalificera som en av de bästa 24-timmars serier jag läst, Emil ger oss en historia om en man som i brist på pengar tvingas bli mänskligt testobjekt och Mirelle avslutar tuschkompotten med en småsurrealistisk kort historia simpelt titulerad Slutet, riktigt svart humor som jag uppskattar väldigt mycket. Tillsammans utgör de fyra historierna en skön helhet i Kioskvältarens första nummer, och visar att de är fanzineskapare att räkna med. Ett självklart köp på varje Small Press Expo som verkligen ger valuta för pengarna. Prisvärt, snyggt och roligt. Rekommenderas varmt.

Hemska insikter och konspirationer i
Emil Biltmarks "En Sista Utväg".

Cigarröken och våldet ligger tungt
i luften i Mirelle Erikssons "Slutet".













Delar av en uppväxt
Omfattning: 24 sidor
Format: A5
Utgivningsår: 2011
Pris: 10 kr

Delar av en uppväxt är även den tillverkad på 24-timmars-serie-manéret. Jenny är en duktig tecknare och i fanzinet berättar hon utlämnande och humoristiskt om just delar av sin uppväxt. Hon driver med sig själv och med andra i precis rätt mängd och det är svårt att inte ryckas med. Frimodigt berättande blandas med totalt jävla vansinne, och det tycker jag är en styrka. Fanzinet är skitroligt, och den enda nackdelen är egentligen att det tar slut. Jenny borde på allvar fundera på att göra en längre (och då menar jag riktigt lång) självbiografisk serie. Hennes berättandeform fungerar perfekt för den här typen av serier.

Rörande efterklokhet och hög igenkänningsfaktor
i McPennys "Delar av en uppväxt".


Kung Fu Manchu 
Skapad av: Mattias Carlsson och William Odman
Omfattning: 40 sidor
Format: A4 
Utgivningsår: 2010/2011
Pris: 40 kr

Surrealism och humor i en perfekt blandning. Den första Kung Fu Manchu gavs egentligen ut 2010 (och då i A5), men en reviderad version där William Odmans serie var utbytt kom ut 2011. Den här recensionen avser den senare varianten. Mattias och William har en snygg formgivning och är båda skitduktiga tecknare. Deras två särpräglade stilar skiljer sig mycket från varandra men passar ändå otroligt bra ihop. Mattias öppnar med Dead Man's Fish som behandlar en piratkapten som är sjukligt besatt av valfångst. Mattias måste anses vara någon sorts mästare med tusch och serien är så snygg så man vet inte var man ska ta vägen. Själva historien är också bra och fängslande, och riktig rolig är den också. Dock måste jag säga att han inte riktigt behärskar textsättning, och på många ställen har han klämt ihop texten så mycket i rutan att den knappt är läsbar. Förutom det är serien en riktig pärla.
Mr Conlin tappar greppet i William
Odmans "Mr Conlin and a darkness"

Så äntligen dyker valjäveln upp, i Mattias
Carlssons "Dead Man's Fish".

William Odmans Mr Conlin and a darkness är även den fruktansvärt snygg. Även han behärskar tuschkonsten till fullo och är dessutom anatomiskt skicklig. Utöver det är han dessutom en skicklig surrealist (det finns gott om dåliga sådana också) och berättandet om en tågresa som fullständigt ballar ur flyter så otroligt fint. Han leker mycket med sidlayout och testar gränser. Och resultatet är bländande. Om de här två inte blir något inom seriebranschen är det deras eget fel, för de har kapaciteten.


Abnorm 
Skapad av: Svante Ahlman 
Omfattning: 20 sidor
Format: C6 
Utgivningsår: 2011
Pris: 30 kr

Ett väldigt genomarbetat fanzine. Det modiga formatet och den snygga formgivningen drar till sig ögat på en gång, och man blir inte besviken. Häftet är en samling från författarens blogg som inkluderar serier, strippar, mönster, humor och tänkvärda texter.
Framförallt innehåller det också politik. När man läser Svante Ahlmans Abnorm får man känslan av att Svante vet vad han pratar om. Enligt mig är han inne på helt rätt bana, och det är ofta högerpolitiken som får sig en känga. Som sig bör, får man väl säga. Svante visar att han, förutom att vara en begåvad tecknare, också besitter en enorm vokabulär och allmänbildning. Alla borde läsa Abnorm, även högerfolket. Eller vänta; kanske särskilt högerfolket.

Trevligheter i mataffären av Svante Ahlman
i "Tack för allt det vackra".



Anna
Skapad av: Emil Kjems
Omfattning: 16 sidor och en CD-skiva
Format: A5
Utgivningsår: 2011
Pris: 30 kr

Emil Kjems är lite nyskapande när han säljer sitt fanzine och skickar med en demoskiva med bandet Max Knife, bandet som huvudrollsinnehavaren Anna spelar gitarr i, i serien. På något sätt är det här lite spännande, att lyssna på hur det fiktiva bandet låter. För jag inbillar mig att Max Knife är Kjems eget brainchild och att han hittat på dom, gjort serien och efter det spelat in skivan. Skulle det vara tvärtom är det plötsligt inte lika roligt.
Hursomhelst är musiken bra. Sångaren har en fräsig röst och bandet låter sådär härligt "garage-igt" som det brukar göra på demoskivor. Serien är helt okej. Det är svårt att säga något mer, då det uppenbarligen bara är del ett i en längre serie, och man inte får veta särskilt mycket i denna första del.

Anna skriver meddelanden på bussen,
i "Anna" av Emil Kjems


"Demo Daze", skivan av Max Knife
som följer med fanzinet.
Det handlar om Anna, den drömska tjejen som lever för sitt band och har problem hemmavid. Mycket mer än så kommer egentligen inte fram, men det är en trevlig liten inblick i vad som verkar vara ett hyfsat normalt liv. Däremot måste jag säga att jag gillar Kjems stil, den är minimalistisk och utforskande. Titta bara på framsidan. Härligt enkel, och genial.
Det känns som att Kjems är en tecknare under utveckling. Håller han fast vid sin minimalism och eventuellt jobbar med lite mer intressanta historier så kan det bli riktigt bra. Ser framemot att se mer av honom.
Här är förresten Max Knifes myspace.


Det var då allt jag hade för den här gången! Det blir fler fanzinerecensioner framöver, mer serier åt folket!

5 kommentarer:

  1. HURRA! skitbra initiativ!!!!!!!!!!!!!!!!!!! kan inte sätta nog med utropstecken.

    SvaraRadera
  2. Intressant! Kan du inte recensera Börje och Klas nästa gång? XD

    SvaraRadera
  3. Tack för den superfina recensionen Calle. Jag talar nog inte bara för mig själv när jag säger att jag blir rörd. Du är snäll som en räv! :D
    Det är bara "Anna" som jag har missat, vilken bra idé att sälja den fiktiva demon med fanzinet! Tack för att du skriver! Ser fram emot fler recensioner!

    SvaraRadera
  4. Intressant läsning, intelligent skrivet! Det är ju en utmärkt idé också, ser fram emot att läsa nästa recensionskluster :) (Och, om du skulle få för dig att recensera "Touch of Piazzolla" - kom gärna med kritik, serierna är gamla och det skulle vara intressant att höra vad du har för synpunkter på vad som skulle kunna göras bättre)

    SvaraRadera
  5. Kul att höra, hörni! Jag menar det jag skriver, så det är kul att ni läser!
    Sara: Det är kul med utropstecken ;) Tack!
    Anders: Självklart. Om du trycker upp det som ett fanzine ;)
    Olov: Kul att du blev så glad! Ja, jag tyckte också att det var en bra idé, jag hoppas åtminstone att det är så o att han inte bara gjort en serie av bandet han spelar i ;)
    Martin: Tack för de orden, martin! Och visst, jag skriver gärna om synpunkter, och jag tänkte nog ta mig an touch of piazzolla någon gång i framtiden ;)

    SvaraRadera