2010:s bästa album (enligt mig)

Tvåtusentio tog officiellt slut för 7 dagar sedan, åtminstone om man går efter vår kalender. Överallt skrivs det listor om fjolårets bästa och sämsta grejer, och jag tänkte inte vara mycket sämre själv.
Musik är en extremt stor del av mitt liv och jag vill dela med mig av vad jag anser vara 2010:s tretton bästa skivsläpp.

13. Frightened Rabbit - The Winter of Mixed Drinks
 

The Winter of Mixed Drinks är den skotska indiekvintetten Frightened Rabbits tredje fullängdsalbum, och enligt mig blir resultatet bara bättre. Den förra skivan, The Midnight Organ Flight har några svajiga partier, medan den här känns mer genomtänkt och genomarbetad. Det är sällan man hör så fin klassisk indierock. Frightened Rabbit fortsätter övertyga.

Bästa spår: The Wrestle

Spotifylänk till albumet.

12. Band of Horses - Infinite Arms

Det är svårt att inte beröras av Ben Bridwells falsett, och gruppen fångar mig från not ett. Även detta är bandets tredje installation, men jag skulle kanske inte säga att albumet är bättre än dess två föregångare. Däremot är det en riktigt stark skiva och i rätt sinnesstämning är tårarna inte långt borta på vissa låtar. Alla som är minsta svaga för hög falsett sång och mellow rock borde lätt ta en lyssning på de här.

Bästa spår: Factory

Spotifylänk till albumet.

11. Säkert! - Facit

Annika Norlin växlar friskt mellan att släppa skivor på svenska och engelska (då under namnet Hello Saferide) men att hennes svenska skivor går bättre i hemlandet är väl knappast någon hemlighet. Personligen har jag nog alltid varit mer förtjust i hennes engelska motsvarighet, men det här albumet är riktigt bra, i sann glad/tragisk-dansa-tjohej-svensk-hellström-anda. Annika är, förutom väldigt musikalisk, en riktigt träffsäker låtskrivare och hennes texter går oftast lite djupare än vad det först verkar. Det är en fördel hon har av att sjunga på svenska - allting blir väldigt ärligt och nära. Lätt värd en plats på listan.

Bästa spår: När du dör

Spotifylänk till albumet.

10. Bear in Heaven - Beast Rest Forth Mouth

  Här har vi en bubblare som lyckats ta sig in på listan. Bear in Heaven gör konstig musik. Psykadelisk rock finns det ju tydligen någon halvsjuk genre som heter, och här passar Bear in Heaven ganska bra in. De sjunger mjukt till tonerna av en helt oförutsägbar musik och det här gör att det hela tiden känns fräscht och opretentiöst att lyssna på. Ska man peka på enskilda bitar som är bra så får man det ganska svårt, egentligen är det albumet som helhet som är bra. För mig är det här precis sådan musik jag vill ha på när jag arbetar. Lågmäld och smådyster, men ändå episk och superpampig. Rekommenderas.

Bästa spår: You Do You

Spotifylänk till albumet. 

9. 65daysofstatic - We Were Exploding Anyway

Postrockgruppen  från Sheffield fortsätter leverera fina, instrumentala album. Kanske räcker inte albumet över deras tidigare prestationer, men det är skönt att höra någonting fräscht. På albumet försöker nämligen gruppen sig på att ta sig in på den elektroniska scenen litegrann, något de inte gjort i samma utsträckning tidigare. Och de lyckas ganska bra tycker jag nog, även om själva soundet är ett litet steg iväg från just postrocken. Vissa låtar lite som en upphottad version av ett mega man-soundtrack (absolut inget fel med det!), men det är kanske inte vad man är van vid. Hursomhelst är det en värd skiva. Lyssna.

Bästa spår: Crash Tactics
Spotifylänk till albumet.

8. Interpol - Interpol

Årets i särsklass fulaste artwork står Interpol för. Tur att man inte dömer boken efter omslaget, så att säga. Skivan är amerikansernas fjärde skiva, och kanske deras sämsta. Skivan är egentligen väldigt bra, och som enhet riktigt skön - det är bara det att deras tidigare är fantastiska. Skivan skiljer sig på så sätt från föregångarna för det finns inga spår att peka på och säga att "den är riktigt bra", för inga spår står egentligen ut. Alls. Men lyssnar man på hela skivan i följd så förstår man dess storhet. Det här är en sådan skiva man ska äga, sätta på i den gamla hederliga CD-spelaren och ligga och bläddra i konvolutet. Sen är ju Paul Banks röst alldeles fantastisk.

Bästa Spår: The Undoing

Spotifylänk till albumet.

7. Roky Erickson & Okkervil River - True Love Cast Out All Evil

Roky släppte sitt första album 1966 tillsammans med sitt första band. Sedan dess har han hunnit med att avverka ett par andra band såväl som en solokarriär. Det är fjorton år sen har släppte något överhuvudtaget. Och nu har han gjort en skiva med Okkervil River. Och såklart blir det fantastiskt.

Jag kan inte påstå att jag tidigare lyssnat på Roky, eller ens vetat vem han var, utan jag hittade den här skivan enkom på grund av mitt intresse för just Okkervil River. Resultatet av deras samarbete är hursomhelst en något lugnare, mer avskalad countryvariant utav Okkervil själva, fast med en gammal man som sångare istället. En riktigt härlig skiva för de där stunderna då man inte kan få nog av gammal gubbsinger/songwriter med ett av världens bästa band som uppbackning.

Bästa Spår: Goodbye Sweet Dreams

Spotifylänk till albumet. 

6. Nouvelle Vague - Best of

 Nouvelle Vague är ett franskt musikkollektiv med endast två fasta medlemmar. De andra roterar, återkommer eller gör engångsbesök. Det kan tyckas en smula konstigt att ha med en best of-skiva på en sån här lista, men jag tycker att Nouvelle Vague är värda att uppmärksammas. De gör bara covers, och det på precis allting. Ingenting är heligt för Nouvelle Vague och de plockar friskt ifrån alla tänkbara genres, även om synth och punk verkar vara favoriter. Resultatet som kommer ut blir sprudlande indiestycken med enbart kvinnliga sångare. Det är fantastiskt.
Best of-albumet är dessutom fullt av godbitar från deras tre skivor, så det är bara att njuta.

Bästa spår: Master and Servant

Finns inte på spotify, men här är en länk till deras skiva från 2009; 3.

5. Red Sparowes - The Fear is Excruciating, But Therein Lies the Answer

Tredje skivan från Los Angelesbaserade postrockskvintetten Red Sparowes. Det är en utmärkt uppbyggd skiva där alla nödvändiga element finns med. Det börjar med ett pampigt intro titulerat Truths Arise och sju spår senare är skivan slut. Och det känns alldeles perfekt. Varje spår känns klockrent.
Det känns som att gruppen medvetet jobbar mot något episkt, och sådant kan i vissa fall kännas en smula pretentiöst. Här blir det bara coolt. Jag känner mig som ett litet barn, eller som nördarna i Halo: Reach-parodin. Mycket bättre än så här blir det inte.

Bästa spår: As Each End Looms and Subsides

Spotifylänk till albumet. 

4. Arcade Fire - The Suburbs

När Arcade Fire släpper skiva är det alltid mer som ett event än som ett skivsläpp. Man vet att man kommer få något bra. Frågan är alltid bara hur bra. Det tog närmare fyra år att få ut den här skivan, men nog var det värt att vänta på.
Arcade Fire vet hur man gör indierock. Mer behöver knappast sägas. Alla borde lyssna på dom.

Bästa spår: Ready to Start
Finns inte på Spotify.Men här är en Youtubelänk till "Ready to Start".

3. Ef - Mourning Golden Morning

Här är det; fjolårets bästa postrockalbum. Det känns lite extra kul tycker jag, då Ef råkar vara svenskar. Roligt att på sistone se så mycket kvalitativt inom den svenska postrocken (pg.lost, September Malevolance, Immanu El) och Ef hör verkligen till höjdarna. Med episka låttitlar och lika episka musikslingor vinner de lätt över mig på sin sida. Albumet är bara sju spår långt, men låtlängden spänner ändå över femtio minuter. Precis som det ska vara. Låtar vävs tjusigt in i varandra och skapar ett enda långt, femtiominuters euforitillstånd av schysst musik.
Ef måste vara en av Sveriges bäst bevarade hemligheter. Snyggaste artworket i år också.

Bästa spår: K-141 KYPCK
Finns inte på Spotify.

2. Mumford & Sons - Sigh No More

Så jävla skönt att folk gör sån här musik fortfarande. Och gör det så bra. Annars är ju folkrock inget man snubblar över hela tiden precis, åtminstone inte i den här klassen. Albumet kom egentligen sent 2009, men jag tycker ändå att det ska vara med här. USA och Kanada fick inte ta del av skivan förrän i fjol, så.
Det här är riktigt pepp musik, man blir glad och sprallig i hela kroppen och det är minsann svårt att stå still. En riktigt härlig röst har sångaren också, och riktigt dansvänliga bitar varvas med en liten portion ångest i en av fjolårets allra bästa skivor.

Bästa spår: Dust Bowl Dance

Spotifylänk till albumet.

1. The National - High Violet

Det är väl knappast till någon större förvåning att jag nominerar The Nationals High Violet till 2010:s bästa album. Enligt mig är det deras absolut bästa skiva, och det känns som att de blir konsekvent lite bättre med varje nytt släpp. Jag skulle kunna safta på hur mycket som helst vad gäller den här skivans potential, men jag väljer istället att bara placera den högst upp på pedestalen och låta musiken tala för sig självt.

Jag är så glad att jag ska se dom i mars.

Bästa spår: Afraid of Everyone

Spotifylänk till albumet.