Djursholm, originalstrippen

Tänkte att jag skulle dela med mig av den första Djursholmsserien jag gjorde, då under den fruktansvärda halvsvengelska kitchtiteln Poli Ticks. I efterhand kan man eventuellt undra vafan man tänkte på då.

Men det var innan jag började på Serie- och Bildberättarprogrammet och innan serien hunnit bli särskilt nyanserad. Hur som helst, här är den; Djursholm 001.

Angående vuxna mäns fyllevanor

Den tredje cartoonspalten om Gränslandet är klar. Jag låter den tala för sig själv, tror jag nog.

Inspirationsutlopp

Ibland når man perioder då man är väldigt inne på vissa saker, och då måste inspirationen få komma ut för att man ska kunna "gå vidare" och jobba med något annat. Så den här kraken kom till världen igår kväll efter fortsatt läsning i nya Coriolisboken.

Här har jag nog råkat blanda in en släng apokalyps också, eller något därikring.

Skissdump

För närvarande håller jag på att läsa in mig på det svenska sci-fi-rollspelet Coriolis så jag ska kunna spelleda detta längre fram i vår. Det är ett ganska annorlunda regelsystem där grundegenskaper bytts ut till bakgrund, fördelar och nackdelar till förmån just för själva fördjupningen av rollen. Det är väldigt intressant och framförallt roligt att läsa, och som alltid kan man räkna med kvalitativa produktioner från Järnringen.

Hursomhelst är det jävligt inspirerande och resulterade i att jag snabbskissade lite i blyerts och tusch.

Soldat

Agent

Det borde finnas mer sci-fi. Rent allmänt.

Djursholm del 5 av 5

Sviten om medias inverkan på samhället kommer till sin ände i de här två stripparna. Återigen är det givetvis så att personer som på något sätt råkar påminna om en verklig person har tillkommit av en ren slump.

Och jag kunde inte motstå att avsluta alltihop med en liten knorr, faktiskt helt utan humor. Det kändes så rätt.

Jaget - progress

Jobbar för närvarande för fullt med uppföljaren på Rickard Fornstedts serie om Pythagoras från vårt fanzine Detet. Det blir förstås mycket längre än vad som från början var planerat, och det ser ut som att det kommer att bli min längsta sammanhängande serie någonsin (vilket i och för sig inte är någon bedrift, för den längsta har förut landat på 10 sidor).

Då seriens handling och utformning är ytterst hemlig kan jag inte direkt visa några exempel. Dock tänkte jag att en bild eller så knappast kan skada, och bilden ovan är en detaljvisning från sida 6, vilken är gjord på skrapkartong. Det blir ett annorlunda tänk med skrapkartongen som jag gillar, och det var en väldigt rolig erfarenhet att ha provat på.

Jaget produceras i samarbete med Martin Piazzolla och Rickard Fornstedt.

Djursholm omgång 4

Jullovet lider mot sitt slut, på gott och ont. Det har varit skönt med ledighet och att få bo ihop med tjejen lite igen, men nu drar skolan igång och det ska bli skitkul att träffa alla kompisarna i Gävle igen! I övermorgon bär det av mot norrland.

Under tiden kommer omgång 4 av 5 utav Djursholmsviten om medier. Jag vill varna känsliga läsare för att det eventuellt skulle kunna finnas folk som tar illa upp av kommande strippar.
Personer som har en likhet med verkligheten är givetvis en ren slump.

2010:s bästa album (enligt mig)

Tvåtusentio tog officiellt slut för 7 dagar sedan, åtminstone om man går efter vår kalender. Överallt skrivs det listor om fjolårets bästa och sämsta grejer, och jag tänkte inte vara mycket sämre själv.
Musik är en extremt stor del av mitt liv och jag vill dela med mig av vad jag anser vara 2010:s tretton bästa skivsläpp.

13. Frightened Rabbit - The Winter of Mixed Drinks
 

The Winter of Mixed Drinks är den skotska indiekvintetten Frightened Rabbits tredje fullängdsalbum, och enligt mig blir resultatet bara bättre. Den förra skivan, The Midnight Organ Flight har några svajiga partier, medan den här känns mer genomtänkt och genomarbetad. Det är sällan man hör så fin klassisk indierock. Frightened Rabbit fortsätter övertyga.

Bästa spår: The Wrestle

Spotifylänk till albumet.

12. Band of Horses - Infinite Arms

Det är svårt att inte beröras av Ben Bridwells falsett, och gruppen fångar mig från not ett. Även detta är bandets tredje installation, men jag skulle kanske inte säga att albumet är bättre än dess två föregångare. Däremot är det en riktigt stark skiva och i rätt sinnesstämning är tårarna inte långt borta på vissa låtar. Alla som är minsta svaga för hög falsett sång och mellow rock borde lätt ta en lyssning på de här.

Bästa spår: Factory

Spotifylänk till albumet.

11. Säkert! - Facit

Annika Norlin växlar friskt mellan att släppa skivor på svenska och engelska (då under namnet Hello Saferide) men att hennes svenska skivor går bättre i hemlandet är väl knappast någon hemlighet. Personligen har jag nog alltid varit mer förtjust i hennes engelska motsvarighet, men det här albumet är riktigt bra, i sann glad/tragisk-dansa-tjohej-svensk-hellström-anda. Annika är, förutom väldigt musikalisk, en riktigt träffsäker låtskrivare och hennes texter går oftast lite djupare än vad det först verkar. Det är en fördel hon har av att sjunga på svenska - allting blir väldigt ärligt och nära. Lätt värd en plats på listan.

Bästa spår: När du dör

Spotifylänk till albumet.

10. Bear in Heaven - Beast Rest Forth Mouth

  Här har vi en bubblare som lyckats ta sig in på listan. Bear in Heaven gör konstig musik. Psykadelisk rock finns det ju tydligen någon halvsjuk genre som heter, och här passar Bear in Heaven ganska bra in. De sjunger mjukt till tonerna av en helt oförutsägbar musik och det här gör att det hela tiden känns fräscht och opretentiöst att lyssna på. Ska man peka på enskilda bitar som är bra så får man det ganska svårt, egentligen är det albumet som helhet som är bra. För mig är det här precis sådan musik jag vill ha på när jag arbetar. Lågmäld och smådyster, men ändå episk och superpampig. Rekommenderas.

Bästa spår: You Do You

Spotifylänk till albumet. 

9. 65daysofstatic - We Were Exploding Anyway

Postrockgruppen  från Sheffield fortsätter leverera fina, instrumentala album. Kanske räcker inte albumet över deras tidigare prestationer, men det är skönt att höra någonting fräscht. På albumet försöker nämligen gruppen sig på att ta sig in på den elektroniska scenen litegrann, något de inte gjort i samma utsträckning tidigare. Och de lyckas ganska bra tycker jag nog, även om själva soundet är ett litet steg iväg från just postrocken. Vissa låtar lite som en upphottad version av ett mega man-soundtrack (absolut inget fel med det!), men det är kanske inte vad man är van vid. Hursomhelst är det en värd skiva. Lyssna.

Bästa spår: Crash Tactics
Spotifylänk till albumet.

8. Interpol - Interpol

Årets i särsklass fulaste artwork står Interpol för. Tur att man inte dömer boken efter omslaget, så att säga. Skivan är amerikansernas fjärde skiva, och kanske deras sämsta. Skivan är egentligen väldigt bra, och som enhet riktigt skön - det är bara det att deras tidigare är fantastiska. Skivan skiljer sig på så sätt från föregångarna för det finns inga spår att peka på och säga att "den är riktigt bra", för inga spår står egentligen ut. Alls. Men lyssnar man på hela skivan i följd så förstår man dess storhet. Det här är en sådan skiva man ska äga, sätta på i den gamla hederliga CD-spelaren och ligga och bläddra i konvolutet. Sen är ju Paul Banks röst alldeles fantastisk.

Bästa Spår: The Undoing

Spotifylänk till albumet.

7. Roky Erickson & Okkervil River - True Love Cast Out All Evil

Roky släppte sitt första album 1966 tillsammans med sitt första band. Sedan dess har han hunnit med att avverka ett par andra band såväl som en solokarriär. Det är fjorton år sen har släppte något överhuvudtaget. Och nu har han gjort en skiva med Okkervil River. Och såklart blir det fantastiskt.

Jag kan inte påstå att jag tidigare lyssnat på Roky, eller ens vetat vem han var, utan jag hittade den här skivan enkom på grund av mitt intresse för just Okkervil River. Resultatet av deras samarbete är hursomhelst en något lugnare, mer avskalad countryvariant utav Okkervil själva, fast med en gammal man som sångare istället. En riktigt härlig skiva för de där stunderna då man inte kan få nog av gammal gubbsinger/songwriter med ett av världens bästa band som uppbackning.

Bästa Spår: Goodbye Sweet Dreams

Spotifylänk till albumet. 

6. Nouvelle Vague - Best of

 Nouvelle Vague är ett franskt musikkollektiv med endast två fasta medlemmar. De andra roterar, återkommer eller gör engångsbesök. Det kan tyckas en smula konstigt att ha med en best of-skiva på en sån här lista, men jag tycker att Nouvelle Vague är värda att uppmärksammas. De gör bara covers, och det på precis allting. Ingenting är heligt för Nouvelle Vague och de plockar friskt ifrån alla tänkbara genres, även om synth och punk verkar vara favoriter. Resultatet som kommer ut blir sprudlande indiestycken med enbart kvinnliga sångare. Det är fantastiskt.
Best of-albumet är dessutom fullt av godbitar från deras tre skivor, så det är bara att njuta.

Bästa spår: Master and Servant

Finns inte på spotify, men här är en länk till deras skiva från 2009; 3.

5. Red Sparowes - The Fear is Excruciating, But Therein Lies the Answer

Tredje skivan från Los Angelesbaserade postrockskvintetten Red Sparowes. Det är en utmärkt uppbyggd skiva där alla nödvändiga element finns med. Det börjar med ett pampigt intro titulerat Truths Arise och sju spår senare är skivan slut. Och det känns alldeles perfekt. Varje spår känns klockrent.
Det känns som att gruppen medvetet jobbar mot något episkt, och sådant kan i vissa fall kännas en smula pretentiöst. Här blir det bara coolt. Jag känner mig som ett litet barn, eller som nördarna i Halo: Reach-parodin. Mycket bättre än så här blir det inte.

Bästa spår: As Each End Looms and Subsides

Spotifylänk till albumet. 

4. Arcade Fire - The Suburbs

När Arcade Fire släpper skiva är det alltid mer som ett event än som ett skivsläpp. Man vet att man kommer få något bra. Frågan är alltid bara hur bra. Det tog närmare fyra år att få ut den här skivan, men nog var det värt att vänta på.
Arcade Fire vet hur man gör indierock. Mer behöver knappast sägas. Alla borde lyssna på dom.

Bästa spår: Ready to Start
Finns inte på Spotify.Men här är en Youtubelänk till "Ready to Start".

3. Ef - Mourning Golden Morning

Här är det; fjolårets bästa postrockalbum. Det känns lite extra kul tycker jag, då Ef råkar vara svenskar. Roligt att på sistone se så mycket kvalitativt inom den svenska postrocken (pg.lost, September Malevolance, Immanu El) och Ef hör verkligen till höjdarna. Med episka låttitlar och lika episka musikslingor vinner de lätt över mig på sin sida. Albumet är bara sju spår långt, men låtlängden spänner ändå över femtio minuter. Precis som det ska vara. Låtar vävs tjusigt in i varandra och skapar ett enda långt, femtiominuters euforitillstånd av schysst musik.
Ef måste vara en av Sveriges bäst bevarade hemligheter. Snyggaste artworket i år också.

Bästa spår: K-141 KYPCK
Finns inte på Spotify.

2. Mumford & Sons - Sigh No More

Så jävla skönt att folk gör sån här musik fortfarande. Och gör det så bra. Annars är ju folkrock inget man snubblar över hela tiden precis, åtminstone inte i den här klassen. Albumet kom egentligen sent 2009, men jag tycker ändå att det ska vara med här. USA och Kanada fick inte ta del av skivan förrän i fjol, så.
Det här är riktigt pepp musik, man blir glad och sprallig i hela kroppen och det är minsann svårt att stå still. En riktigt härlig röst har sångaren också, och riktigt dansvänliga bitar varvas med en liten portion ångest i en av fjolårets allra bästa skivor.

Bästa spår: Dust Bowl Dance

Spotifylänk till albumet.

1. The National - High Violet

Det är väl knappast till någon större förvåning att jag nominerar The Nationals High Violet till 2010:s bästa album. Enligt mig är det deras absolut bästa skiva, och det känns som att de blir konsekvent lite bättre med varje nytt släpp. Jag skulle kunna safta på hur mycket som helst vad gäller den här skivans potential, men jag väljer istället att bara placera den högst upp på pedestalen och låta musiken tala för sig självt.

Jag är så glad att jag ska se dom i mars.

Bästa spår: Afraid of Everyone

Spotifylänk till albumet.

Djursholm rond 3

Jaha, se där. "Nu är du närmare femtio än noll" som min brorsa sa. Idag fyller jag tjugofem. Och då finns det väl antagligen inget bättre att göra än att blogga?
Jo, antagligen.

Men det spelar ingen roll, här är min present från mig till er på min födelsedag (ööh?); Djursholm (om medierna) del 3:

Lucka 2

Vi ångar på i ullstrumporna med det nya året och kör på lucka två i den försenade adventskalendern.

I övrigt kan sägas att jag faktiskt varit riktigt produktiv under "jullovet" som är tillända inom en vecka - och gjort färdigt såväl karikatyrer (som ni redan sett), den tredje cartoonspalten om Gränslandet och igår övertrumfade jag mig själv när jag färdigställde den 1:27 min långa (eller korta) animeringen! Känner mig väldigt glad att just den är över för den har tagit så mycket tid och ork. Och svett. Och tårar. Och faktiskt nästan blod. Nästan.

Men under tiden kikar vi vidare på de två nästkommande stripparna i Djursholmsviten om medias påverkan på allmänheten;

Detet i Bild & Bubbla 185!

Tvåtusenelvas första inlägg får nog ändå dedikeras till att: Vårt fanzine Detet har recenserats av herr Mikael Sol i det nyaste numret av Bild & Bubbla! Ända sedan vi visste att vi skulle komma med har vi varit lite nervösa över att Sol skulle totalsåga oss och att vi skulle få en riktig skitstorm i ansiktet. Nu blev det inte riktigt så, utan snarare blandad kompott. Trots en del hårda, eller i vissa fall likgiltiga, ord så känns recensionen ändå positiv. Särskilt som man vet att Mikael Sol inte spar på orden om det är något som han verkligen tycker är riktigt dåligt.

Jättekul att Sol valde ett utdrag ur min serie, även om de andra kanske förtjänat det mer. Spännande att han valde exakt samma utdrag som jag själv gjorde här på bloggen.

Nu blev man ännu mer pepp på att färdigställa JAGET, och försöka göra det fanzinet ännu bättre! Måste också passa på att säga att min gode vän och kollega Erik Malms fanzine Jag och Hin Håle också recenserades i samma nummer! (Se länkarkiv nedan).

Och det finns fortfarande några Detet kvar, trettio riksdaler styck kostar de (faktiskt inte 32 som B&B antyder).

Länkarkiv för detta inlägg:
Bild och Bubbla
Rickard Fornstedts hemsida
Martin Piazzollas blogg
Erik Malms blogg
En av Mikael Sols många bloggar