Sagan om Medeltidens Värld

Bert Karlsson, Kenth Selmosson, Roger Selmosson, Bo Bergsten. Götene kommun.

Det var en gång en liten, liten kommun. Kommunen hade väldigt lite turister, så kommunen tänkte att man kanske kunde tjäna en hacka på den här bokserien som Jan Guillou hade skrivit. Han huvudrollsinnehavaren kom väl någonstans från den lilla kommunen? Ungefär.

Så kommunen ansökte om att få köpa kulisserna från filmen som baserades på böckerna. Filmbolaget skrattade åt den lilla kommunen, men tyckte att den var så gullig när den frågade att den fick köpa dem. Filmbolaget skulle bara slängt dem annars ändå.
Glad i hågen gick kommunen hem och började bygga något den kallade för Medeltidens Värld. Med riktiga kulisser från filmen om boken som Jan Guillou skrivit.

Byggandet gick väl tyvärr lite sisådär. Allting tog väldigt lång tid, och visade sig vara lite dyrare än man först trott, för se! - Någon hade fifflat med rapporten! Nåja, tänkte kommunen. Nu har vi kommit så här långt. Vi lägger väl på lite pengar till, så det blir färdigt.
När säsongen drog igång var parken inte färdig. Men pengar behövde in, så kommunen öppnade en ofärdig park för besökarna. Kommunens invånare fick som dragplåster gå gratis. Ingen gick.

Kommunen lunkade vidare med sitt byggnadsprojekt, men ett par säsonger senare stod det klart att trenden höll i sig. Parken blev aldrig klar, kostade bara mer pengar, och ingen besökte den. Men kommunen tänkte; "äsch - klart det kan gå lite bakåt i början. Det får man räkna med. Lite pengar till så ordnar det sig nog."

Det ordnade sig inte. Och inte heller hjälpte det att kommunen samtidigt beslutat att bygga ett utklipp av en motorväg på 12 kilometer, rakt förbi den lilla kommunen. Kommunen gick på knäna och visste inte vad den skulle göra. Det var då Bert Karlsson tittade förbi.

"Jag kan pumpa in pengar i parken", sa Bert. Beskedet kom som från ovan för den lilla kommunen. Alla var jätteglada. Dock hade Bert några krav. Bert ville att man skulle göra om parken om filmen om boken till ett Äventyrsland. Med rosa upplevelseborg och smaklösa piratskepp. Med en naturlig swimmingpool som barn kunde bada i. Med en tam älg. "Det måste man ha", sa Bert.

Bert ville också köpa en liten bit mark mitt i parken att ställa den rosa borgen på. Det blev lättast så tyckte både Bert och kommunen - "det blir bättre om Bert bygger borgen, och vi hyr den av honom. I tjugo år, oavsett hur parken går", sa kommunen. Och alla hurrade och var glada.

Nu passade ju inte riktigt all medeltidsrekvisita som byggts längre. Inte nu när tama älgar skulle knalla runt på området. Men som tur var kom kommunen på att det fanns en krushårig synthpopare som hette E-type som säkert ville köpa lite grejer. E-type hade tydligen en vikingakrog i Stockholm.

Dock var det problematiskt med papper för kommunen. Ingen visste riktigt vem som ägde vad, och kommunen hade inte brytt sig om obetydliga saker som offentlig upphandling och liknande när de byggt den första parken. Det var lättare att låta kommunens svågrar sköta jobbet. Så olika myndigheter vart lite förgrymmade på kommunen. Och E-type blev lite arg han också, för han fick inte alla vikingahattar han köpt levererade. Men kommunen gömde sig bara lite i en filt och blinkade med sina söta ögon.

När Äventyrslandet skulle till att öppna var parken inte färdig den här gången heller. Och ingen tam älg hade dykt upp. Det var problem med reglementet. De få som faktiskt åkte till parken frågade efter älgen, tittade på en flagnande rosa borg - och åkte hem igen. Men kanske skulle allt gå lite bättre om kommunen bara satsade lite mer pengar?

I slutet av säsongen kom älgen till Äventyrslandet. Den var tam och snäll. Sen tog säsongen slut, och då flyttades älgen för övervintring till Falköping. Där dog den.

Kommunen kände sig utnyttjad. Av Bert, av samhället och av dumma Uppdrag Granskning som var tvungna att komma och förlöjliga alltihop. Nu lades parkprojektet på is, och öppnade inte nästa säsong. Kommunen försökte sälja parken - men fann att det var ganska svårt när Bert Karlsson ägde en liten plätt med en rosa borg mitt i. Nästan som en egen liten stat.

Kommunen funderade nu över alternativen. Parken kostade fortfarande ganska mycket pengar att bara ha stående där. Skulle man kanske bara bränna ned alltihop? Ordna ett jättestort "demolitionparty" för kommunens invånare som ett led i en ursäkt för alla skattepengar de lagt ut? Eller skulle man kanske rentav satsa lite mer pengar i projektet, trots allt som hänt? Man hade ju ändå kommit så här långt. Man hade ju redan lagt ut ganska mycket.

"Ja", sa kommunen. "Vi satsar lite till."