söndag 2 december 2012

När maten blev ditt allt


En extremt vinklad Evigget, där jag fullständigt gav fan i att försöka censurera vilken matvarubutik det rörde sig om. Jag började först med att bara nämna "matvarukedjor", och att man sedan själv fick gissa vad det rörde sig om, för att inte vara så direkt. Men det blev så himla påklistrat att jag kom fram till att om det är så att man är Sveriges ledande mataffär - då kan man faktiskt också ta lite skit.

Det har man råd med.

2 kommentarer:

  1. Tänkte hylla dig lite nu efter att ha följt Eviggeten:

    Jag tror på dig Calle, och inte bara därför att du är teknisk skicklig (vilket bara blir bättre o bättre), din stil känns friare och mer säker i sitt uttryckssätt.
    Texterna är genialiska och ligger på rätt sida av min politiska vågskål, vilket känns som en klar bonus. Ämnena är aktuella och det känns aldrig klyshigt med dina skämt. Om jag får läsa en enda serie-strip som tar upp tex. hur tossigt det är att män o kvinnor är olika eller hur galet något går när man försöker så blir jag knäpp.

    Sen det enda som jag känner stör mig lite (för det är ju bra att höra lite kritik för utvecklingens skull) så skulle det nog vara att det är väldigt snott av Berglin. Men det har du ju inte hymlat med dock vilket är *like-tummen upp-facebook* bra. Men, du ritar ju roligare figurer så det är nog kanske gött att köra på ett fungerade koncept och göra det bättre.

    Kram från forna klasskamraten!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, tack så mycket Sara! (fint mellannamn förresten - vad alla har fina mellannamn, och här kommer jag med "Sven-Olof"...)
      Vad grymt glad jag blir av dina ord! Särskilt kul är det att du skriver att skämten aldrig känns klyschiga, för det är en grej som jag faktiskt varit lite rädd för. Håller helt med dig vad gäller tossighet mellan män och kvinnor - finns alldeles för många serier som redan pysslar med den "skillnaden".

      Berglin-grejen förstår jag fullt ut att det kanske stör, och jag uppskattar din kritik. Själva formatet ÄR direkt hämtat från Berglin, och Jan och Maria-kombon är en av mina största inspirationskällor. Deras format tycker jag är så jävla bra, så jag har helt enkelt lånat det. Jag ser det lite som en hyllning - för jag hoppas att folk i allmänhet inte tycker att det är något som stör läsbarheten. Själva innehållet är ju mitt, men visst - jag har lånat inramningen. Jag har experimenterat med andra format, men alltid fallit tillbaka i detta - så tillsvidare fortsätter jag nog så.

      Tack så hemskt mycket för att du dessutom tror på mig, och för att du tog dig tid att skriva inlägget! Det gjorde min dag! Kram på dig med!

      Radera