Jag finner mig ganska fascinerad av fenomenet skisser. De flesta jag pratat med tycker ofta att skisserna är mer intressanta än de färdiga bilderna. Och jag själv tillhör nog den skaran, också. I skisser kan man få se saker som inte riktigt kommer fram i ett färdigt alster. Tecknarens känsla och tankar, humör och åsikter kan skina igenom.
Många konsthallar vill hellre ställa ut skisser än klara verk - åtminstone om det gäller en tecknare. Men är alla skisser
bra? Vi kan nog sluta oss till att alla skisser är väldigt personliga - oavsett om de är bra eller inte. Det kanske är därför många tecknare (däribland jag själv) har så svårt att visa upp dem.
Jag är alltså en av de som gärna kollar på andras skisser - men hemskt ogärna visar upp mina egna. Jag tycker helt enkelt att mina är väldigt fula. Och att jag har svårt att se någon annan tycka om något som jag knappt själv kan förstå. Det händer att jag får rita om skisser, för när det är dags att tuscha så förstår jag inte längre vad det är jag har ritat.
Sen är det ju också av allmän kännedom att man som tecknare inte har det särskilt fett vad gäller cash. Det här har lett till att jag efter tuschandet använder mina skisser som palett vid den analoga färgläggningen. Jag blandar färg, duttar, tejpar och förstör mina skisser.
Allt det här bidrar ju förstås inte särskilt mycket till förståelsen, om man nu skulle ägna mina stackars blyertsteckningar på kopiatorpapper någon närmare titt.
Jag har aldrig visat upp särskilt mycket skisser på den här bloggen. Men i och med att jag själv gärna tittar på andras - så är det väl egentligen inte mer än rätt än att jag kommer med någon sorts motprestation. Jag tvivlar på att de är så mycket att vila ögonen på rent estetiskt (eller för den delen rent begripligt), men här är tre stycken Eviggeten-skisser, och ett kollage av skisser som från början var tänkt att bli framsida för fanzinet. Av uppenbara skäl skippade jag den idéen ganska fort.
Håll till godo.
